Nu börjar vi närma oss den kritiska gränsen för vattenkrisen på Gotland. Blir det inte mer nederbörd under hösten kommer vi att ha ett kristillstånd. Då blir ransonering aktuellt, säger regionens tillförordnade chef för vattenenheten, Leif Thomsson, till helagotland.se.
I ljuset av detta finns det två saker vi kan göra nu. Dels hålla tummarna för att det kommer ordentligt med regn under hösten, och dels formulera en långsiktig politisk plan för hur vattenförsörjningen ska se ut i framtiden.
Det blir allt mer uppenbart att regionvalet på Gotland 2018 kommer att kretsa kring två saker: regionens ekonomi och vattenförsörjningen. Avseende regionens ekonomi är alternativen tydliga. I vattenfrågan är det mer diffust.
Den här sommaren har insändarsidorna badat i insändare om vattenkrisen. Knappt har ett samtal förts på ön sedan i våras som inte på ett eller annat sätt kommit in på det bekymmersamma läget för vattenförsörjningen. Det är en fråga som oroar, berör, och provocerar. En malande oro över vad som händer om olyckan inträffar och regnet uteblir, och vad det får effekter för oss, våra barn, och vårt gotländska samhälle. Det finns en folklig energi i vattenfrågan som i många andra frågor lyser med sin frånvaro. Partierna borde vara mer ivriga att ta vara på den och kanalisera den till att kunna genomföra politiska reformer.
För den som vill vinna majoritet i fullmäktige och regera Gotland kommer det att vara absolut nödvändigt att ta fram långsiktiga och konkreta svar på de frågorna. För de ekonomiska problemen för landsbygdskommuner, som Gotland, kommer inte att försvinna på lång sikt. Och vattenförsörjningen kommer i ett längre perspektiv att bli svårt för ön.
Som den här ledarsidan berättade om förra veckan kommer extremväder och instabila förhållanden för vattnet att bli vanligare i framtiden. Mycket på grund av vårt oansvariga sätt att leva på den här planeten. Det kan mötas med en genomgripande politisk plan. Ett Gotland som måste införa vattenransoner för att grundvatten sinar är inte en plats som lockar till sig fler turister - och framförallt inte nya medborgare.
Det borde fullmäktigevalet handla om. Och här har den rödgröna majoriteten ett naturligt försprång - de här frågorna är ganska naturliga i ett gemensamt rödgrönt projekt.
Det här är frågor som är avgörande för hur ön ska utvecklas i framtiden. Framförallt är det frågor som är brännheta och oroande för de gotländska väljarna - och de som ännu inte får rösta.
Politikens uppgift är att leda, att formulera berättelser och konkreta lösningar. Men det är också politikens uppgift att vara där medborgarna är, och ge svar på de frågor som håller väljarna vakna om natten.
Vattenbristen är inte bara en teknisk fråga för förvaltningarna att lösa - den kräver också ett större politiskt ledarskap. Ett parti som förbiser den frågan i sitt valmanifest kan nog vara ganska säkert på att uppfattas som irrelevant för många väljare.