En tidningsredaktion i Paris har blivit platsen för en våldsam attack med många döda. Det tillhör dessvärre inte ovanligheten att journalister och utgivare utsätts för hinder i sitt arbete, ibland i form av hot och våld. Inte ens dödsfall är något unikt. Vi blev bryskt medvetna om det när Sveriges Radiojournalisten Nils Horner dödades i Afghanistan förra våren.
Reportrar lever farligt på många håll i världen. Under 2014 dödades 66 stycken enligt Reportrar utan gränser. Det är en något lägre siffra än de senaste åren. Samtidigt drivs journalister bort från krigszoner och konfliktområden och det verkar däremot öka. Jonathan Lundqvist, ordförande för Reportrar utan gränser, talar om en fördubbling. Krigets Syrien är den farligaste platsen för en journalist att verka på idag. Därnäst kommer Palestina och Ukraina.
Om de som kan berätta och har tillgång till kanaler för spridning av sina berättelser hålls undan eller skräms bort får inte omgivningen veta vad som händer. Men inte heller de som lever mitt i konflikterna. Många av de journalister som fängslas, drivs bort, kidnappas, trakasseras eller dödas är inte utsända från världens stora medieföretag utan inhemska reportrar som försöker verka i sitt närområde.
Reportrar utan gränser gör varje år en sammanställning över pressfriheten och dess ställning i världen med hjälp av ett antal kriterier, där risken för våld och hot ingår som en del.
Listan upptar 180 länder och högst upp med mest positiv ställning för pressfriheten kommer Finland, därefter Nederländerna och Norge. Sverige kommer på tionde plats, sist av de nordiska länderna. Bara ett land utanför Europa, Nya Zeeland, finns med bland de tio i toppen. I botten på listan finner vi Turkmenistan, Nordkorea och Eritrea. Där är yttrandefrihet inte mycket att tala om.
De som dödades i Paris var inte utsända till något oroligt och omvittnat farligt hörn av världen. Gårdagens fruktansvärda attentat visar att också i det Europa där press- och yttrandefrihet har högt anseende (Frankrike ligger på plats 19 på den ovannämnda listan) kan utnyttjande av yttrande- och pressfriheten medföra en dödsdom.
Jag känner inte till tidskriften Charlie Hebdos som sägs vara en frän satirtidning med vänstersympatier. Tidningen har publicerat karikatyrer av bland andra profeten Muhammed och ledaren för terrororganisationen IS. Attentatet är enligt uppgift en hämndakt.
Det har i det här sammanhanget ingen betydelse. Tryckfriheten får aldrig omfatta bara det vi gillar eller accepterar eller känner oss bekväma med. Yttrandefriheten gäller också den som argumenterar mot mina åsikter. Den gäller även den som är plump och den som är svår att begripliga sig på.
Det finns gränser även för yttrandefriheten men de måste sättas i lagstiftning och utövas i domstol och aldrig någonsin av vapen eller hot.