Nyhetstorka är en besvärlig väderlek för ledarskribenter. Är det inte svårt att hitta något att skriva om varje dag? Så brukar folk fråga. Svaret är ja. Det kan vara riktigt knepigt ibland att hitta ämnen att beskriva och kommentera. Veckor som den gångna är problemet det omvända. När utspel och presskonferenser på både lokal och nationell nivå kommer slag i slag är det svåra att avgöra vilken vinkel som ska väljas och vad måste till följd av det måste väljas bort.
Efter riksdagens budgetomröstning har det kommit upp en diskussion om hur spelreglerna kan förändras för att undvika låsta situationer i framtiden. Det är logiskt att leta efter lösningar som gör det möjligt att styra landet även i så här komplicerade situationer.
Dessvärre tror jag att det är svårt att hitta dem. Att som generaldirektören Per Molander föreslår göra det omöjligt för ett parti att rösta på mer än ett budgetförslag i riksdagen löser inte problemet.
Det är långt ifrån alla förslag i riksdagen som det verkligen röstas om. För att spara tid brukar ledamöterna ibland bara hänvisa till sitt förslag, eller reservation på riksdagsspråk. Där har ledamoten, en hel partigrupp eller ibland flera partier utvecklat sin åsikt i frågan. Men om det inte väntas få majoritet så låter ledamöterna helt enkelt bli att yrka bifall till det egna förslaget.
Så kan naturligtvis SD agera i en kommande budgetomröstning och sedan lägga sin enda jaröst på något annat alternativ.
Jag tillhör inte dem som tyckte att Alliansen borde ha avstått från att rösta på sitt budgetförslag. Men lika lite som någon kan tvingas lägga ner sin röst kan någon tvinga att rösta för sitt förslag. Det måste nog till betydligt mer ingripande regeländringar för att knäcka den här nöten och risken är stor att demokratin samtidigt inskränks på ett oacceptabelt sätt om det lyckas.
En ändring i riksdagsordningen bör inte heller ske utan en rejäl genomgång av vilka konsekvenserna kan bli i andra lägen är det aktuella. Det är inte fel att partierna försöker och jag önskar dem gärna lycka till men har inte så stora förhoppningar på att det lyckas. Och då återstår fortfarande att bryta upp den stelbenta blockpolitiken och göra beslut av det som en majoritet är överens om.
Efter den här tidens turbulens iscensatt av ett parti som har som sitt främsta, ja enda, mål att stänga ute dem som har det värre än oss kändes det som en varm fläkt att socialnämnden beslutat utöka Gotlands mottagande av flyktingbarn, både asylsökande och med permanent uppehållstillstånd.
Sådan politik vill jag se mer av.