Som politiskt förtroendevald kan en få en närmast unik inblick i vad samhället erbjuder familjer som har svårt att få tillvaron att gå ihop. Verktygslådan är ganska stor, med stödinsatser till både barn och föräldrar.
Men, i vissa fall är det inte möjligt för en ung människa att bo kvar med sina föräldrar. Ibland beroende på att föräldraskapet tillfälligt eller mer permanent inte fungerar, ibland beroende på att den unge utgör en fara för sig själv och/eller sin omgivning. I de fallen kan man placeras på så kallat SIS-hem, som drivs av Statens Institutionsstyrelse.
Hemmen ifråga får allt svårare att rekrytera personal och den personal som faktiskt söker sig till hemmen har inte alltid den kompetens som jobbet de facto kräver. Det är ett stort problem, inte minst sett i perspektivet att kraven måste vara höga i de fall då samhället gått in som vårdnadshavare.
I senaste numret av den fackliga tidningen Publikt belyses ännu en utmaning för att få SIS-hemmen att fungera, nämligen hat och hot mot personalen. SIS-hemmen är inte en ofarlig arbetsplats, där vistas unga människor som mår allt annat än väl, men det som Publikt redogör för, är något fullständigt oacceptabelt.
Thord Jansson, ST:s avdelningsordförande inom SIS, berättar: ”En anställd har visats en bild på ett lemlästat barn och fått höra att så här kommer din son att se ut när jag är klar med honom”.
Därtill fotograferas personalen och hängs ut i sociala medier och får fejkade varor och tjänster sålda i sitt namn. Det finns också misstankar om att upplopp organiserats via en sluten Facebook-grupp och att knarkbeställningar gjorts via Internet.
Alla de här - var och en för sig allvarliga - övertrampen har väckt en välbehövlig diskussion om begränsning av internetanvändning. Det har dock saknats praxis och det är därför välkommet att regeringen i den proposition rörande tvångsvården inom SIS som nyligen presenterades också ger möjlighet att begränsa internetanvändningen med omprövning var fjortonde dag - det senare för att också värna den enskildes yttrandefrihet.
På de så kallade SIS-hemmen finns det två grupper att värna; de omhändertagna unga, som förtjänar en fungerande vårdinsats utförd av kompetent och trygg personal, och så klart just personalen, som måste kunna gå till jobbet förvissade om att åtgärder vidtagits för att de ska kunna utföra sitt arbete på ett kunnigt och säkert sätt, utan att riskera livet för sig själva och sina anhöriga.
Signalen i det senare torde vara avgörande för den framtida rekryteringen - jobbet i sig kan nog locka, men den befintliga inramningen förskräcker. Problem med rekrytering har föranlett att man tvingats sänka kraven på de som anställts till dagens ”genomgått gymnasial utbildning”. Inget fel i det, men otillräckligt sett till komplexiteten i arbetsuppgifterna på ett SIS-hem.
När samhället tvångsomhändertar en ung människa, måste den vård som ges som sagt vara god och säker. Att de som möter den unge själva kan utföra sitt arbete utan fara för livet är det minsta man kan begära.
Regeringens inriktning - att begränsa internetanvändningen men med tidsinställd omprövning låter som ett klokt sätt att värna både de unga och medarbetarna på SIS-hemmen. Som sig bör.