I stora delar av vår värld är den fria pressen inte lika självklar som här i Sverige. Styrande i länder inte allt för långt borta minskar möjligheterna för den fria pressen.
Utvecklingen som sker i ibland annat Ungern, Polen och Turkiet känns inte bra. I Turkiet har exempelvis 170 medier stängts ner och över 140 journalister satts i fängelse. I Polen har över 200 mediearbetare fått sparken för att de inte följer regeringens nya medielagar. I Ungern instiftade man för några år sedan en myndighet som alla medier måste inrätta sig under.
Men vi behöver inte lämna landet för att märka av ett klimat där den fria pressen ifrågasätts. Från extremister finns det krafter som vill inskränka den fria pressens rättigheter och möjligheter. Det har till och med sagts rent ut från högt uppsatta politiska företrädare för Sverigedemokraterna.
Men man skall inte bli förvånad. När den extrema högern i Europa samlades i Stockholm den 4 november delade man ut ett pris till den tidigare tjeckiske presidenten Vaclav Klaus. I sitt tacktal berättade Klaus att de mänskliga rättigheterna är ett problem för de fria staterna och inskränker statens rätt till självbestämmande. Ett tal som möttes av applåder från övriga närvarande, bland annat höga företrädare för SD.
För de högerextrema är mänskliga rättigheter ett problem. FN:s krav på fri press, alla likas värde och yttrandefrihet ses alla som inskränkningar av statens självbestämmande.
Till och med på Gotland har förslag som går stick i stäv med yttrandefriheten kommit från politiskt håll. Hannes Müller som nytillträdd ledamot av regionfullmäktige har lämnat in en interpellation som kraftigt kritiserar stora delar av den gotländska fria pressen och ställer krav på att Region Gotland skall bestraffa den press som enligt Müller inte skriver det han vill. Hannes Müller är partilös och så kallad politisk vilde, men han har ett förflutet som ordförande för SD på ön.
Visst kan alla, även politiker ha åsikter på vad den fria pressen skriver, men att gå från kritik till att även bestraffa pressen för att de inte skriver det som man själv vill är att gå för långt. Då är man inne och tassar på FN:s mänskliga rättigheter och den grundlagsskyddade yttrandefriheten.
Det märkliga är att de som har mest åsikter om att inskränka yttrandefriheten för den fria pressen också har mest åsikter om att deras egen yttrandefrihet är begränsad av lagar som exempelvis förbjuder hets mot folkgrupp. I deras värld skall de få yttra sig som de vill, men ingen ska få kritisera dem.
Samtidigt befinner sig pressen i Sverige i en negativ spiral. Papperstidningarnas dalande försäljningssiffror och tidningsledningarnas misslyckande att skapa inkomster från digitala medier har urholkat den lokala journalistiken. Vilket i sin tur ger sämre tidningar som sen ger färre läsare.
Den medieutredning som nyligen presenterats har förslag som kan vända den negativa spiralen, men kommer det att hjälpa mot de krafter som vill inskränka yttrandefriheten? Det återstår att se.