På söndagen för knappt två veckor sedan fick polisen in en anmälan om att en gruppvåldtäkt begåtts i Visby. Enligt de gärningsbeskrivningar vi fått ta del av kan vi absolut känna avsky för det anmälda brottet. Polisen tar genast tag i utredningen och griper redan samma dag sex män. Efter inledande förhör släpps en av männen. Redan på onsdagen har polisen och åklagaren kommit så långt i sitt utredningsarbete att åklagaren inte finner att det finns tillräckliga skäl till att häkta de misstänkta, som då släpps fria i väntan på eventuellt åtal. Något som är normalt, framför allt när polisen gjort ett snabbt och bra arbete. I Sverige låser vi inte in människor som inte är dömda, om det inte finns särskilda skäl. Skäl som risk för fortsatt brottslighet, risk för flykt eller risk för att utredningenförsvåras.
Då hände något. Människor med tydlig främlingsfientlig agenda drog igång sin propagandaapparat. Polisen som i detta ärende gjort ett snabbt och bra arbete blir ifrågasatta. Förundersökningsledaren blir starkt ifrågasatt och uthängd. Åklagaren blir starkt ifrågasatt, uthängd och får dessutom besök i sitt hem mitt i natten.
Människor med en tydlig främlingsfientlig agenda samlar ihop sig till något som de kallar medborgargarde och visar sitt missnöje genom att försöka konfrontera de misstänkta gärningsmännen. Allt i sken av att stödja kvinnan som gjort anmälan.
Människorna bakom det så kallade medborgargardet gör allt för att skapa ett kaos som inte finns. De gör allt för att försvåra polisens arbete. Och de gör sen allt för att förmedla bilden av ett samhälle i kaos och en polis som inte fungerar. Ett scenario som de själva är grunden till.
Allt detta får mig att se samma mönster som i 1930-talets Tyskland vilket jag skriver en ledare om.
Efter min ledare i lördagens GT med rubriken ”1930-talet upprepar sig” har debatten gått varm. I ledaren uttrycker jag min oro över att personer med koppling till nazistiska organisationer startar medborgargarden i sken av att värna om kvinnan som anmält att hon utsatts för en gruppvåldtäkt. Det stora intresse som min ledare rönte överraskade mig stort.
En av vinklarna som kritiker till min ledare har är att jag påstås kalla vanliga gotlänningar för nazister. Tolkningen att jag ens kallat någon för nazist är fri att göra, men jag har aldrig kallat någon vanlig gotlänning för nazist. Men vad som är en vanlig gotlänning finns i betraktarens ögon. Så jag kommer nu att redogöra för det jag menar med vanliga gotlänningar.
Vanliga gotlänningar visar empati för brottsoffer oavsett vilket ursprung de har. Vanliga gotlänningar visar också att de inte tolererar brott oavsett var de som begår brottet kommer ifrån. Vanliga gotlänningar ger polis och åklagare möjlighet att göra sitt jobb och fäller ingen på förhand. Vanliga gotlänningar hjälper varandra och ger varandra stöd. Om vanliga gotlänningar känner att deras hembygd blivit osäker hjälps de åt för att skapa säkerhet tillsammans med de myndigheter som kan göra insatserna ännu bättre. När vanliga gotlänningar vill skapa trygghet gör de det tillsammans med polis, region och andra myndigheter. Vanliga gotlänningar som är engagerade låter sig gärna bli intervjuade av både Expressen, Sveriges Radio och annan normala media för att sprida sina goda exempel. Vanliga gotlänningar välkomnar personer som inte är gotlänningar att komma till Gotland. Vanliga gotlänningar välkomnar nya bekantskaper och försöker hjälpa dem så gott det går. Det har vi sett starka bevis på över hela ön det senaste året. Vanliga gotlänningar kan däremot vara lite godtrogna då de ser att någon gör något som i sak är behjärtansvärt. Men vanliga gotlänningar tar också avstånd från de som med dold agenda försöker lura dem.För vanliga gotlänningar är kloka personer.
Personerna bakom det så kallade medborgargardet har gjort precis tvärt emot det som jag anser att vanliga gotlänningar skulle ha gjort.