Nationaldagen passerades för nästan två veckor sedan. Redan då hade gullvivorna blommat ut. Det hade de inte gjort för femtio år sedan. Det fanns de som hittade blåsippor i februari. Och hur är det med all blåst, är det en slump, en tillfällig vädernyck eller är det ett tecken på en långsiktig förändring? Det börjar bli svårt att blunda för att det faktiskt händer något med vårt klimat.
Hur var det nu med klimathotet? Ibland verkar det som att vi kollektivt har förträngt det hot som blev en så central politisk fråga under det sena 1900-talet.
Inte ens Miljöpartiet gör klimatet till någon huvudfråga. Vice statsminister Åsa Romson inledde visserligen sitt anförande i riksdagens sista partiledardebatt för terminen med att tala om klimatet men gick raskt över till annat. Visst fanns Vattenfalls tyska brunkolsengagemang med på MP:s kongress förra helgen men någon kraftsamling mot temperaturstegringarna kan vi inte kalla det.
Centern, eller i alla fall Fredrick Federley , försöker utmana men får problem med trovärdigheten efter att partiet har haft regeringsansvar under de år då Sverige sjönk i klimatligan. Enligt Eurostat är Sverige ett av sex EU-länder som tvärt emot trenden i övrigt ökade sina utsläpp av koldioxid mellan 2013 och 2014. Fortfarande ligger vi förhållandevis bra till men var finns debatten som håller trycket uppe?
Det som kallas växthuseffekten är en naturlig företeelse till följd av att jorden har atmosfär. Den håller kvar en del av den solstrålning som når oss samtidigt som den gör det möjligt för oss att leva här. När vi använder fossila bränslen och minskar skogs-
arealerna på jorden förstärker vi växthuseffekten. Smältande polarisar och mer vattenånga i atmosfären skyndar på utvecklingen fast de exakta sambanden verkar inte helt klarlagda.
Det är möjligt att de har fel, de där som oroar sig för uppvärmningen och tror att den beror på mänsklig påverkan och därmed är möjlig att göra något åt. Det finns de forskare som antingen inte tror på att det pågår en uppvärmning överhuvudtaget eller att den i alla fall inte är påverkbar. Uppvärmningar har hänt förr utan mänsklig påverkan.
De kan ha rätt. I så fall gör vi ingen skada om vi försöker handskas mer varsamt med vår jord.
De kan också ha fel och alla andra rätt - i högre eller mindre grad. I så fall är det väldigt, väldigt dumt att inte göra något åt saken. Det handlar inte bara om att låglänta småöar i Indiska oceanen kommer att försvinna. Översvämningar och extrem väderlek kan drabba oss direkt, eller ge upphov till flyktingströmmar som får dagens att blekna.
G7- länderna ställde sig nyligen bakom målet att uppvärmningen inte ska överstiga två grader, vilket redan kan vara för sent. I höst blir det en stor klimatkonferens i Paris. Att G7-länderna enats inför det mötet är bra. Men det har tagit lång tid och kommer det att räcka till konkreta åtgärder?
Vi borde tala mer om klimatet. Bra tillfällen att öka kunskapen inför sådana samtal ges under Almedalsveckan. Det finns 317 punkter i programmet med beteckningen klimat.