Vad har svenska ministrar för ansvar att agera på inkommen post och tankar som i brevform tas upp?
Frågan har i veckan ställts på sin spets efter Svenska Dagbladets artikel i måndags.
Dåvarande näringsminister Annie Lööf (C) ska 2012 av EU-kommisionären Antonio Tajani mottagit ett brev i vilket han reflekterade kring miljökontroller för bilindustrin.
Ämnet är idag högaktuellt, särskilt i ljuset av tyska Wolksvagens avslöjade, omfattande fuskverksamhet.
Att ett brev med den vaga innebörden att kommissionen ser kontroller för miljökrav som fortsatt viktiga används mot en dåvarande svensk minister med anklagelse om att inte ha agerat tillräckligt mot avgasfusk, som Svd antyder, är däremot mycket märkligt.
Bara för att något tas emot, om ens från EU-kommissionen, finns ingen plikt att låta själva mottagandet med nödvändighet utmynna i ett redovisningsbart politiskt agerande. Processer och dialog sker kontinuerligt.
Andra politiska aktörer, förvaltningar, intresseorganisationer och företag skapar tillsammans en uppsjö av potentiellt arbetsmaterial för medarbetare att sortera och värdera.
Att inte reagera genom att politiskt handla med hänvisning till ett specifikt levererat brev är långtifrån liktydigt med att inte ta frågor på allvar. Inget talar för att Sverige under alliansåren skulle ha haft en tillbakalutad hållning på miljöområdet.
Själva innehållet i det aktuella brevet finns hur som helst nu för allmän beskådan, efter att Lööf själv i början av veckan lade upp det på sociala medier. Brevet hade trots allt registrerats i vanlig ordning enligt gällande principer.
Vid läsning av brevet framgår att texten är kort och allmänt hållen.
Tajani har i brevet inte skrivit om något fusk som ska ha förekommit, utan har enbart fört teoretiska resonemang om vikten av att utveckla kravprocesserna för fordon på EU-nivå för att förebygga fuskrisker.
Han ska även ha uttryckt en förhoppning om stöd för kommissionens arbete på området och brevet gick till samtliga näringsministrar i unionen.
Brevet var alltså på inget sätt personligen riktat till just Lööf.
Den relevanta frågan har hamnat i skymundan i sammanhanget.
Om kommissionär Tajani hade god kännedom om stora, konkreta missförhållanden är det märkligt att han inte använde skarpare, tydligare formuleringar.
Rent krasst framstår brevet som gick ut i stort som ”för-kännedom”-material.
Kanske är det Antonio Tajani som skulle ha varit tydligare.