Centerpartiets numera ganska omtalade jobbannons efter en junior-pressekreterare har skapat en viss debatt, dels inom partiet och dels utanför. Själva orsaken till stormen i vattenglaset är att partiet avslutar annonsen med meningen ”Eftersom vi strävar efter mångfald på arbetsplatsen ser vi väldigt gärna sökanden med annan etnisk bakgrund än svensk”. Det som är viktigt att tänka på då är att Centerpartiets medlemmar är den i särklass mest homogena av alla riksdagspartier. Det har jag skrivit om förut. Att det som slår en mest när man träffar andra centerpartister på stämmor eller fester ändå är hur otroligt lika vi är. Inte enbart i våra åsikter, även om nu det heller inte alltid gäller, utan även rent etniskt.
Självklart finns det medlemmar som har rötter utanför Skandinavien, eller för den delen en storstad. Det är inte det jag menar, utan snarare faktumet att partistyrelsen ändå tagit tag i frågan. Och självklart får man som medlem och förtroendevald bli upprörd om det hela. Det mest logiska, eller erfarna, är som ni kanske vet att helt enkelt låta affekten gå förbi. Även om nu det inte är lika roligt, blir lika nervkittlande eller skapar lika stora rubriker i tidningarna. En annan fråga som även den blir intressant i och med jobbannonsen är när man kan känna sig svensk. Är det efter att första generationen levt i landet, efter att man ätit surströmming utan några tillbehör än spadet eller är det första dagen med ett svenskt medborgarskap? Svaret på det vet jag inte ens själv, om det nu går svara på.
Tyvärr har dock Centerpartiet i och med denna omtalade jobbannons samarbetat med ”rättviseförmedlingen”, vilket trots allt ger en slags underlig eftersmak. Rättviseförmedlingen är enligt deras egen hemsida en partipolitiskt obunden, ideell, organisation som är till för att ”bredda urvalslistor i olika sammanhang”. Min egen syn på just denna organisation är att den är vänsterorienterad. Huvudfrågan är därför om det verkligen var rätt att använda sig av Rättviseförmedlingen eller inte. Min magkänsla är att det var ett felaktigt beslut.
Den tidigare ordföranden för Centerstudenter, och numera kommunikationsstrateg hos europaparlamentarikern Fredrick Federley, Hannes Hervieu, skriver dessutom väldigt klokt om det hela på Facebook. Hannes skriver: ”Jag ser också problem med hur den där tweeten utformades. C är dåliga på att rekrytera personer med utomeuropeisk bakgrund, vi har extremt lågt stöd bland invandrare och vi har en medlemskår och förtroendevalda där i stort sett samtliga har liknande bakgrund. Jag säger inte att man har en viss kompetens för att man har en viss bakgrund - men jag tycker dessa strukturer som finns i vårt parti och är anledningen till att det ser ut som det gör är ett problem.”
Jag håller med Hannes och min egen slutsats är att det alltid är positivt när man vill bredda sin erfarenhet och därmed kanske även sin personalstyrkas mångfald. Här borde Centerpartiet få medhåll även från borgerliga opinionsbildare, medlemmar och väljare istället för att dras ner i smutsen för att man insett problemen och försökt göra något.