Kris och slöseri, hur går det ihop? Inte alls, om mjölkbönderna tillfrågas. Ställs frågan till Arla däremot får vi ett något förvånande svar.
Minst 10 miljoner är inga problem. Att vd:n Henri de Sauvage gått ut i DI och själv stått för byktvätten, får även det ses som rätt förvånande. Skadefria kommer Arla inte gå ur det här. Och vem är egentligen adressaten?
Inget fel på Dagens Industri, men att som Arla gjort, gå ut med ett budskap riktat till lantbrukare i en affärstidning känns lite bakvänt. För även om lantbrukare självklart också läser DI, så finns det många andra tidningar eller informationskanaler som vore mer självklara att välja. Eller avser inte informationen ägarna, det vill säga mjölkbönderna? Och precis som det tagits upp på Land Lantbruk (2/12) verkar det vara så att de hellre än att bli påkomna med något klandervärt, valt att be om offentlig nåd. Anledningen? Att minimera varumärkets skada.
Att förvänta sig att mjölkbönder ska vända andra kinden till och se detta som mindre företeelser, är inget trovärdigt scenario. Snarare höjs nu rösterna, ännu en gång, om att det behövs rättning i ledet på Arla.
De som kallar detta för ett hån mot medlemmarna blir ständigt fler, och som en negativ effekt uppstår samtidigt krav på att styrelsen bör avgå. Någonstans borde ändå en klocka ringa om att allt inte står rätt till. Vidlyftiga bonusprogram under samma period som mjölkbönder tvingats släcka ner verksamheten för gott, är ganska magstarkt.
2014 växte koncernens bonusprogram från 75 till 115 miljoner kronor. Henri de Sauvage fick förutom lön på 5,4 miljoner kronor också en bonus på nästan 800 000 kronor. Till DI uttrycker vd:n åsikten att han dock inte ser några problem med att sitta kvar som vd eftersom han valt att säga sanningen till ägarna och, inte minst, att ägarna är nöjda med 2015 års besparingar.
Som motvikt mot alla slöserinyheter, kommer allt fler rapporteringar om hur omtyckt småskaliga mejeriers mjölk har blivit. På sina håll så mycket att efterfrågan är långt ifrån storleken på tillgången. Konkurrensen består i att kunderna gärna betalar lite mer för en lokal produkt framför att välja den stora koncernens produkter. Det visar att Arla på inget sätt kan känna sig säkra på sin position.
Golftävlingar, dyra middagar och frikostiga spritnotor ska inte behövas för att sälja en svenskproducerad bonderåvara. Och Arla är som bekant dessutom sedan en längre tid hårt ansatt av klagomål från lantbruksled där mjölkbönder kritiserat företaget att göra något alldeles för sent, samt alldeles för lite, för medlemmarna.
Så om den omotiverade representationen upphör är allting frid och fröjd? Det är att göra det väl lätt för sig, så enkelt ersätts inte en affärskultur av en ny. Arla Sveriges lansering av ett sparpaket på 100 miljoner kronor för 2015 och 2016, inklusive att minst 130 anställda ska sägas upp, är inte heller det något som hjälper företaget.
Lär av andra företags misstag och ta sedan ett väl avvägt beslut om var besparingarna ska ske, samt hur varumärkets trovärdighet ska byggas i fortsättningen.