Saudiavtalet handlar inte bara om själva sakfrågan utan även om huruvida Socialdemokraterna är på väg att överge sitt pragmatiska arv.
Socialdemokraterna har det senaste decenniet haft ett förkrossande övertag över den politiska makten och den svenska socialdemokratin har varit en av de mer näringslivstillvända och pragmatiska i Europa.
Staten och kapitalet var verkligen närstående under stora delar av 1900-talet, och inte minst sedan 90-talskrisen.
Då var det en S-regering som reformerade pensionssystem och avskaffade arvsskatten och städade upp i de offentliga finanserna.
Relationen till näringslivet har varit av samarbetande karaktär och inte sällan gått via facket. Det var S-medlemmar som jobbade i stora fabriker och därmed var beroende av att dessa gick bra, därför hade även politiken ett intresse av att hålla sig väl med fabrikören och lyssna på dennas behov och önskemål.
Visst finns alltid idealister som hellre viftar med röda flaggor än samtalar, men de fick i regel stå tillbaka när besluten väl skulle fattas.
Frågan är om detta nu är på väg att förändras. S har för första gången plockat in Miljöpartiet i regeringen.
Den mindre pragmatiska identitetsvänstern har ett stort kulturellt kapital, och blir allt viktigare även inom S. Plötsligt började både näringslivet och IF Metall skruva nervöst på sig inför MP:s krav om att stänga ner kärnkraften, skulle Löfven möjligen låta sig påverkas mer av miljöaktivister än av sitt gamla fackförbund? En tidigare osannolik tanke.
Det uppsagda handelsavtalet med Saudiarabien är dock ett tecken åt det hållet. Avtalet i sig kan mycket väl vara moraliskt förkastligt och det är få som argumenterar för att det var ett bra beslut av Göran Persson att en gång ingå det.
Vad som är uppe för diskussion är på vilket sätt regeringen nu böjt sig och backat. IF Metall har gått ut i medierna med upprörda röster, för vi talar inte om små avtal här.
Saabs försäljning till Saudi ligger kring fyra, fem procent av deras totala. Produkter som tillverkas av IF Metalls medlemmar, som röstar på S, och som nu oroar sig för sina jobb.
Hade man velat gå på den moraliska aspekten av frågan hade man kunnat hantera den bättre från första början. Nu ägnade sig S-ledningen mest åt att slingra sig och hålla fast vid avtalet, för att sedan plötsligt byta åsikt.
Det tyder inte på vare sig moralisk ryggrad eller principfasthet kring handelsavtalet.
Fler ämnen än Saudiavtalet väcker frågor kring den nya regeringens trovärdighet som samarbetspartner med näringslivet.
Diskussionen om vinster i välfärden och debatten om kvotering till bolagsstyrelser är också obekväma frågor som S nu måste förklara.
Både väljare och viktiga samhällsaktörer är nog intresserade av vem det egentligen är de har i båten numera och vad de har att vänta sig från dem framöver.