Svenska kommuner har en tuff uppgift framför sig de närmaste åren. Det handlar om att behoven ökar samtidigt som resurserna, både i form av skatteunderlag och personer att anställa, inte ökar i samma takt.
Organisationen Sveriges kommuner och landsting har gått ut och varnat för att det fattas runt 80 miljarder kronor i kommunernas och landstingens budgetar år 2022 för att klara välfärdsuppdrag och en sund ekonomisk hushållning – det vill säga ett litet överskott varje år.
Man kan diskutera den exakta siffran och en del antaganden, men det är ingen tvekan om att kommuner och landsting står inför tuffa år.
Därför borde de nationella politikerna till att börja med sluta att lova en massa saker i valrörelsen som leder till ökade kostnader för kommuner och landsting. Den nuvarande regeringen har presenterat reform efter reform som bland annat handlat om att olika delar ska bli gratis, till exempel tandvårdsbesök för unga vuxna. De statsbidrag som skickats med har långtifrån täckt kostnaden.
Även politiker i kommuner och landsting bör undvika att ställa ut alltför vidlyftiga löften i valrörelsen. Det kommer att finnas mycket begränsade möjligheter att uppfylla löftena.
Eftersom det framräknade exemplet på kommunernas underskott inkluderar fortsatta reformer är ett första steg för att klara utmaningen att hålla igen på nya utgifter.
Det går naturligtvis också att arbeta med intäkterna. Möjligheten att höja skatten finns ju. Problemet med kommunalskatten, även för den som ideologiskt inte har några problem att plocka av arbetarna frukten av deras arbete, är att den inte är särskilt bra som skatt.
Den beskattar något som vi egentligen behöver mer av – arbete. Skatten är dessutom högst i många av de kommuner som egentligen skulle behöva ha en lägre skatt för att locka fler invånare.
Statsbidragen är den andra stora delen av kommunernas finansiering. Här skulle det underlätta med långsiktiga besked om att de ska räknas upp. Det viktigaste vore om regeringen kunde sluta med alla dessa riktade statsbidrag.
Bidrag som leder till ineffektivitet när kommuner måste anställa byråkrater som först ägnar sig åt att söka och sedan att redovisa dem, för insatser som kanske inte alls är det viktigaste i den enskilda kommunen.
Allt för att något statsråd ska kunna skicka ut ett pressmeddelande. Vad kommunsektorn också skulle behöva är en breddad skattebas – det vill säga att de skulle kunna få intäkter från annat än människors inkomster.
En del av detta finns redan i form av den kommunala fastighetsavgiften för bostäder, som ger kommuner en viss ökning av intäkterna i takt med ökat byggande och ökade fastighetsvärden. Detta skulle kunna utökas också till andra fastigheter.
Man bör också hitta andra intäkter som kan gå direkt till kommuner och landsting, det är till exempel svårt att förstå varför trängselskatterna ska vara statliga.