De flesta vet att det är bra att röra på sig, att motionera. Det är inte bara så att det är bra för den fysiska hälsan, att motionera är också ett bra sätt att stärka sin egen psykiska hälsa. Dessutom underlättar det inlärning.
Man kan därför tycka att det borde vara självklart att skolan aktivt organiserade sin verksamhet så att barnen och eleverna på ett naturligt sätt fick möjlighet att röra sig under skoltid.
Moderaterna har lanserat idén om mer idrott på fritidshemmen, genom att avsätta 10 miljoner kronor i sin kommande budget för att Skolidrottsförbundet ska få möjlighet att erbjuda skolorna att starta skolidrottsföreningar.
Tanken är att konsulenter ska anställas för att dra igång föreningar på skolorna. Ambitionen är det inget fel på, men förslaget är inte på något sätt tillräckligt. Till att börja med handlar det om väldigt lite resurser, 10 miljoner kronor räcker ungefär till 2 000 kronor per grundskola i landet. Det är inte särskilt mycket pengar om man har ambitionen att nå alla skolor.
Den stora utmaningen är ju sedan att få de ungdomar som inte idrottar att göra det, och det kräver mer jobb. Dessutom är det behovet då störst i högstadiet, när barnen inte längre går på fritids.
Avsätt gärna de 10 miljonerna, men det handlar också om att få alla elever att röra mer på sig. Ett sådant förslag lanserades också gemensamt av Allianspartierna i valrörelsen. De föreslog att ämnet idrott och hälsa skulle utökas från 500 till 600 timmar under grundskoletiden. Det var ett bra förslag.
Genom att utöka undervisningen i idrott kan skolan aktivt bidra till att alla skolelever får chansen att röra mer på sig. Om det inriktas på de senare årskurserna kan det kompensera för att många elever då lämnar den organiserade idrotten på fritiden.
Det räcker dock inte med att bara öka antalet timmar. Det finns också skäl att se över hur idrotten i skolan fungerar. Syftet med undervisningen i idrott och hälsa är ju inte att fostra och hitta framtida olympiska guldmedaljörer. Den bör istället utformas för att ge alla elever kunskaper, erfarenheter och färdigheter så de kan hitta ett sätt att motioner som de drivs med.
Här finns det fortfarande utrymme för mycket utvecklingsarbete, även om tidigare decenniers mer resultatinriktade idrottsämne nu blivit mer inriktat just på att främja elevernas hälsa.
I valrörelsen togs Alliansens förslag om satsning på skolidrotten emot bra av övriga partier. Man kan till och med tala om att det fanns en total politisk enighet om behovet av att stärka den fysiska aktiviteten i skolan.
Men efter valet verkar det stå still och något förslag har inte presenterats från regeringen.
Det är dags att utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) rör på sig så att landets elever får chansen att röra mer på sig.