Regeringens förslag om flyttskatt är ett i raden i den nya debatten om skatterna, men det gäller att hålla fast vid sina grundprinciper om vem pengarna tillhör egentligen.
Frågan om hur ett land ska beskatta sin medborgare är högaktuell i hela västvärlden.
Inför årets valrörelse har båda sidor av riksdagen lovat vilt. Den rödgröna regeringen vill sänka skatten för pensionärer och ge extra bidrag till kommunerna. Alliansen lovar sänkta skatter, och under veckans folk och försvarskonferens i Sälen, ytterligare runt 45 miljarder till försvaret.
Problemet är bara att vi samtidigt ökar utgifter i form av pensioner, fler barn, och ökade bidrag.
Ekvationen har svårt att gå ihop när allt färre personer som jobbar ska försörja allt fler personer som behöver mer välfärd, samtidigt som Sverige redan har skyhöga inkomstskatter. Att gapa om att ”de rika minsann kan betala” börjar kännas otillräckligt.
Det är en utmaning som måste hanteras så räkna med att frågan kommer dyka upp i valrörelsen. En rad förslag och utredningar pågår just nu. En av dem är en ny ”flyttskatt”, som inte har något med bostäder att göra utan handlar om när man flyttar kapital ut ur landet.
Skandaler om hur förmögna stoppar undan pengar på hemliga bankkonton är ju ett tema som medierna älskar att köra med mer eller mindre populistisk vinkel.
Regeringens nya skatteförslag var ett sätt att bemöta detta och hitta sätt för staten att ta en del av kakan. Det gäller inte bara rika privatpersoner, utan även företag, varför organisationer som Svenskt Näringsliv och Företagarna har protesterat.
En kontroversiell del av förslaget innebär en i praktiken återinförd arvsskatt för den som ger bort pengar till en anhörig bosatt utomlands. Förra veckan släppte även SNS sin Konjunkturrådsrapport för 2018 där de också talar om ny fastighetsskatt och arvsskatt. Om än i lite annorlunda format än tidigare.
Det säger sig självt att intresseorganisationer för företag kommer att protestera, men faktumet är att SNS har rätt i att vi inte kan fortsätta som i dag och bara höja inkomstskatten. Diskussionen är viktig och vi behöver fler förslag.
Men i den debatten är det väldigt viktigt att hålla fast vid sina moraliska principer. Vem tillhör pengarna för början? Staten eller den individ som tjänat in dem? Äger staten en individ för resten av livet om hen väljer att flytta till ett annat land? Kvarstår politikernas rätt till mina pengar även efter att jag valt att lämna landet?
För den liberala som värdesätter äganderätten finns problem med att införa nya skatter som kommer få färre människor med ambitioner att flytta till Sverige för att jobba och starta företag. Då ser man även att arvsskatt, där man måste skatta på pengar man redan betalat inkomstskatt på en andra gång, är orättvis.
Fanns det däremot en genuin vilja att titta på en modern fastighetsskatt och en enhetlig högre moms och verkligen byta dessa mot lägre inkomstskatt så vore det definitivt en välkommen diskussion att ha.