I år ska det amerikanska folket göra ett viktigt val. De ska välja en ny president. Det är långt kvar innan vi ens vet vilka två kandidaterna för de båda stora partierna blir. Ännu är inte en enda delegat till något av de båda stora partiernas konvent utsedd, men snart börjar det på riktigt.
Den 1 februari samlas människor runt om i Iowa för att fördela de första delegaterna. De väljare som är registrerade väljare för respektive parti samlas i sitt valdistrikt för att avgöra vilken kandidat som ska få delstatens stöd på partikonventet.
Det är en spännande kamp där det är jämnt mellan huvudkandidaterna i respektive parti, åtminstone enligt några opinionsundersökningar.
För Demokraterna kämpar den tidigare senatorn och utrikesministern Hillary Clinton mot senatorn Bernie Sanders.
Bland republikanerna är det fastighetsföretagaren och tv-profilen Donald Trump som verkar ha trumf på hand i Iowa, med Texassenatorn Ted Cruz som den som möjligen kan slå honom. Marco Rubio, senator från Florida, är den som enligt opinionsundersökningarna ligger på tredje plats, långt efter de andra två.
Det är ett intressant läge. Donald Trump saknar helt politisk erfarenhet, han kommer från företagsvärlden. De övriga två i täten är senatorer.
De av de republikanska kandidaterna som har mest erfarenhet av ett uppdrag som liknar presidentens ligger betydligt sämre till i opinionsundersökningarna.
Både Jeb Bush, tidigare guvernör i Florida, och Chris Christie guvernör i New Jersey har just nu stöd av en bra bit under 10 procent. För de republikanska väljarna verkar erfarenhet från exekutivt politiskt ledarskap inte värderas särskilt högt.
Det är många som från en karriär i företagsvärlden trott att de enkelt skulle kunna gå över till ett politiskt ledarskap. Det har ofta visat sig betydligt svårare i verkligheten.
Logiken är annorlunda. Visst kan stora företag ha stora internpolitiska byråkratier att navigera mellan, men det är något annat att leda en politisk organisation där oppositionen kanske till och med kontrollerar viktiga politiska organ.
Det kräver ett annat handlag än den verkställande direktörens eller styrelseordförandens.
Något liknande ser vi i Sverige med Stefan Löfven. Utan erfarenhet praktisk politik, helt utan erfarenhet från regeringskansliet, tog han över som ledare för det socialdemokratiska partiet. I kampanjen inför valet gick det hyggligt, han lyckades till och med bli statsminister. Men själva regerandet har visat sig bli en katastrof för partiet.
Om Donald Trump blir Republikanernas presidentkandidat riskerar det inte bara att bli en katastrof för partiet. Om han vinner kan det också leda till stora problem för hela världen.
Inte bara, eller ens främst, för Trumps politiska linje, utan för vad världen minst av allt behöver i dagens läge är en amatör i Vita huset.