I sommar har jag tyvärr inte varit särskilt lokalt förankrad i mina ledare, vilket givetvis är svårt för en utböling som jag. Jag tycker dock att det är lite märkligt att Region Gotland som lider av ett underskott ändå valt att höja sina toppchefers löner. Det nybildade Region Jämtland-Härjedalen lider precis som sitt gotländska dito av samma situation även innan regionen bildades. En situation som förmodligen även kan härledas till att även region Jämtland-Härjedalen styrs av socialdemokrater och har så gjort sedan lång tid tillbaka. Tråkigt nog får man kanske säga som borgerlig vikarierande ledarskribent och samhällsdebattör. Jag undrar hur det hade sett ut annars.
Trots att Region Gotlands underskott, enligt delårsrapporten för 2015, kommer att ligga på 75 miljoner kronor höjs alltså lönerna för toppcheferna. Enligt uppgifter i Gotlands Tidningar den 21/7 har biträdande regiondirektör Per Lindskog en månadslön på 108 600 kronor, inklusive ett lönetillägg på 30 000 kronor som sedan förra året ökat med 10 000 kronor. Och den vikarierande ledarskribenten här bredvid, David Lindvalls egen far, Peter Lindvall kommer att kunna lyfta ut en lön som tillträdande regiondirektör och förvaltningschef på 115 000 kronor när han väl tillsätts i januari 2016.
Det är rena rama fantasisummor för en annan. Och eventuellt något pikant för en socialistisk vikarierande ledarskribent. Det är för den delen inte särskilt underligt att toppchefer har en hög lön, men samtidigt så måste man ändock försöka se det vad det verkligen är. Dagens fråga var dessutom ganska intressant i gårdagens Gotlands Tidningar där reportrarna ställde frågan ”Vad är en rättvis lön?”. Majoriteten av de som kom med i spalten svarade att det bör vara en lön utifrån vad man presterar. Jag vill ta det hela ett steg längre. Lönen bör även utgå från med vilket ansvar man har och hur det kan påverka ens livssituation.
Det som därmed blir intressant kring det hela är då varför och hur man kan försvara så höga löner när det inte längre finns ett ämbetsmannaansvar. Ett ansvar vilket i folkmun alltid kallats för just tjänstemannaansvaret. Ända fram till mitten av 70-talet hade vi det lagstadgat i Sverige. Ämbetsmannaansvaret var till och med inskrivet i grundlagen och innebar i praktiken att de fel man som tjänsteman gjorde kunde leda till att man dömdes för tjänstefel och straffades med böter eller fängelse. Den anställda tjänstemannen kunde dessutom bli avstängd från sin tjänst eller till och med avsatt.
Sedan ämbetsmannaansvaret avskaffades har vi inte en sådan lag utan ansvar döms enligt Brottsbalkens paragraf 20. Vad gäller tjänstemännens arbete avgörs det av LAS som alla andra. Det jag vill komma fram till är att det kan vara hög tid att lagstifta in ämbetsmannaansvaret igen. I alla fall om vi medborgare nu inte helt ska tappa förtroendet för ansvariga politiker. Tyvärr kommer det därmed även ta tid, och tid är som vanligt likställt med pengar. Pengar vi skattebetalare förmodligen inte har råd med.