Miljöpartiets språkrör och tillika Sveriges vice statsminister Åsa Romson har sedan 2014 suttit i regeringen. En regering som det varit förvånansvärt tyst om i de svenska medierna. Just det senare har jag skrivit om tidigare, men det är fortfarande förvånansvärt och viktigt att beakta. Det finns även problem i att majoriteten av journalistkåren är just miljöpartister, eller för den delen socialister. Problemet sitter i att det allt för sällan lyfts fram dåliga nyheter om just de röd-gröna och speciellt miljöpartister. Oavsett om journalister eller andra kulturarbetare vill framstå som opartiska och objektiva så är vi det inte och kan omöjligt vara.
Nyheten om att Stefan Löfven plötsligt blev magsjuk kom i fredags och samtidigt fasade det svenska folket att just det miljöpartistiska språkröret och tillika Sveriges vice statsminister Åsa Romson nu skulle vara tvungen att axla rollen som statsministerns ställföreträdare. Om nu statsministern var allvarligt sjuk. Det var han som tur inte.Titeln vice statsminister har sedan ett antal år tillbaka varit just en inofficiell titel på statsministerns ställföreträdare. Innan det så var det ofta utrikesministern som hade den funktionen. Nu är faktumet att Åsa Romson inte är den som efterträder statsministern om det händer honom anmält till riksdagens konstitutionsutskott av den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson. Jan tilläger vidare ”att det är viktigt i ett samhälle att både medborgare och riksdag vet vem som ska ersätta statsministern i en situation när han inte kan utföra sitt arbete. Den som är utsedd till vice statsminister har tidigare alltid haft det ansvaret, både inom socialdemokratiska som borgerliga regeringar.”
Jonas Hinnfors, statsvetare på Göteborgs universitet har dock en annan synvinkel på det hela. Enligt Sveriges Televisions hemsida säger han följande: ”En del som står utanför regeringen tar tillfället i akt för att peta på Miljöparitet och peta på Åsa Romson. Inifrån regeringen, främst miljöpartister, så upplever man att man hamnar lägre än vad man hade tänkt. Men det behöver inte vara så. Det kan vara så att Löfven har tänkt att det är viktigt att ha någon som har erfarenhet av regeringsarbete för att vara ersättare för statsministern. Det finns inga miljöpartister som har det.”
De stora frågorna om det hela borde dock vara vilken reell makt miljöpartiet har i regeringen. Och varför Socialdemokraterna valt att föra väljarna, eller miljöpartisterna för den delen, bakom ljuset. Det må vara sunt och ovanligt klokt av den tyste statsministern Stefan Löfven att välja en ställföreträdare som Margot Wallström istället för den oerfarne och för den delen ganska pudelomsusade Åsa Romson. Även om det kanske fanns bättre kandidater. Jag får själv mer och mer respekt för den socialdemokratiska strategin. Den må vara något oärlig, men väl taktisk. I alla fall när sådant här trots allt inte kommer ut i medierna som på det här sättet.