Medan Sverige har gått på semester har det under ett par månader pågått omfattande demonstrationer i Hongkong. Under förra veckan fanns det inga tecken på att situationen skulle svalna av på halvön.
Under morgonrusning gick demonstranter ner i tunnelbanan och blockerade pendeltågen, vilket stoppade tågtrafiken. Tumultet är ett i raden av sammandrabbning i regionen. I helgen sköt polisen gummikulor och tårgas mot demonstranterna som bland annat kritiserade myndigheterna för polisbrutalitet (Reuters, 30/7).
Demonstrationerna påbörjades till följd av ett nu pausat lagförslag om att Hongkongbor skulle kunna utlämnas till och bli åtalade av regimkontrollerade domstolar i Fastlandskina. Lagförslaget bör ses som en del av ett återkommande mönster av aggressiva påtryckningsförsök från den kinesiska regimen.
HK-regionen som är en tidigare brittisk koloni är åtskild från resten av Kina och åtnjuter stora demokratiska friheter jämfört med fastlandet. Det stoppar dock inte Kina från att försöka ta ett hårdare grepp om regionens autonomi.
Demonstranterna har protesterat mot ökat kinesiskt inflytande, såväl som borgmästare Carrie Lams påstådda \”Kinavänliga\” inställning. Kritiken mot Lam kommer troligen inte bli mindre av att Kina sade sig \”starkt stötta\” det rådande politiska styret i Hong Kong.
Regimens representanter fördömde demonstrationerna som \”evil and criminal acts committed by the radical elements\” som det regionala styret måste stävja. Utöver partimegafonens fördömanden mot de frihetstörstande demonstranterna valde Kina att rikta stridsyxan mot väst.
Regimen skyller demonstrationernas eskalering på \”irresponsible figures in Western countries\” som hoppas på att \”contain China\’s development\” (BBC, 29/7). Kina ser demokratisträvandena som en typ av skadlig, västlig påverkan mot hela Kinas regimstyrda samhällssystem.
Västvärlden bör enligt kineserna inte lägga sig i frågor inom Kinas påstådda \”intressesfär\”, vilket innefattar både Hong Kong, Taiwan liksom hela det sydkinesiska havet. Det ligger i Kinas imperialistiska ambition att ha en geografisk, ekonomisk och politisk zon som följer regimens melodi.
Ett frihetligare Hongkong passar inte in i den bilden. Regimen kan dock nästan ha rätt i en sak. Hongkongborna är influerade av den västerländska demokratin, men de är inte det av tvång, utan av fri vilja.
Demonstranterna är ingen kollektivistisk grupp som naivt påverkats av västvärldens \”farliga\” idéer, tvärtom är de alla tänkande individer som självmant valt att kämpa för sin och andras frihet. Demokratins attraktionskraft är tydlig och kännbar, ty det är den bästa av alla samhällssystem.
Demokratin är inte perfekt, men den är bättre än alla andra alternativ. Hongkong förtjänar sin frihet och medborgarna gör allt vad de kan för att försvara den.
Omvärlden borde visa sitt stöd för Hongkongs autonomi. Det är det minsta vi kan göra för de som riskerar att hamna i förtryckets onda klor.