Ship to Gaza är enligt sin egen hemsida en partipolitiskt och religiöst oberoende organisation som avser att segla ner till Gazaremsan med humanitärt bistånd.Man har på olika sätt agerat i frågan sedan 2010 och varje gång har fartyget bordats eller förstörts av Israelisk militär.
Det hela är i sig ingen nyhet. Israel har rätt att skydda sig mot terrorism från Hamas. Och genom att skicka ett segelfartyg från Sverige ska man inte naivt tro att man ensamt kan dra lasten för att hjälpa civilbefolkningen i Gaza som kommer i kläm. Det bisarra i världens alla konflikter är givetvis hur civilbefolkningen kommer i medieskuggan. Men även hur mytbildning och polarisering inte direkt brukar göra situationer bättre.
Det har dessutom ganska nyligen kommit ut en nyhet om att det bland fartygets last enbart fanns två kartonger med förnödenheter. En låda som var fylld med gravidtrattar och en med solpaneler som enligt uppgift skulle till ett sjukhus.
Enligt talespersoner från Ship to Gaza berodde det tomma lastutrymmet på att det finns ett behov som det svenska skeppet aldrig kan fylla i Gaza. Syftet har hela tiden varit just politiskt, enligt dem själva. Nyheten med det tomma lastutrymmet har i vissa medier skapat nästan lika stora rubriker som när en av de aktivister som seglat med fartyget gråter ut och skriver att hon ”ruttnat i en fängelsehåla”.
Aktivisten som av Israelsk militär brutalt hade kastats bakom lås och bom var Kajsa ”Ekis” Ekman. Kajsa är en av kulturskribenterna på Dagens Nyheter som själv beskrev sin dåvarande situation i ett brev till tidningen. Ombord på det svenska fartyget fanns det sex stycken svenska aktivister, däribland Dror Feiler. Han är för er som inte är bekant med namnet en känd vänsterpartist som också är född i Israel. Födelseort har aldrig och kommer aldrig påverka ens ideologi, det finns det trots allt fler personer än Dror som är exempel på.
Det som dock intresserar mig av händelserna vid Gazaremsan är ändock främst vänsterns retorik.Enligt dessa finns det enbart goda och onda, starka och svaga eller Israeler mot palestinsk civilbefolkning. Inget mellanting. Det hela är minst sagt infekterat.
Extremvänstern har sedan länge använt hot, våld och andra sorters maktmedel för att framföra sin politik och ideologi. Är det inte misshandel av strejkbrytare vid Ådalen 1931 så är det applåderande mot greker som oansvarigt leker med andras pengar samtidigt som de jämför Angela Merkel med Adolf Hitler på gatorna.
Vänstern har ingen anledning att sansa sig, de har aldrig tagit ett ansvar och det kanske med rätta. De gånger som vänstern fått, eller för den delen tagit, makten har det gått åt pipsvängen och det är ingen direkt tillfällighet. I mina ögon är Ship to Gaza ingenting annat än ett organiserat vänsterspektakel. Ett spektakel som under bästa sändningstid får oss att rikta bort ögonen från antisemitismens verkliga problem. Det och den svenska extremvänsterns.