I ett beskedligt första steg har regeringen beslutat att hela eller delar av 20 myndigheter ska flytta från centrala Stockholm. Antalet personer som berörs är inte så många, runt 900 årsarbetskrafter. Flytten är inte heller alltid så lång – Sida flyttar till exempel till Botkyrka, medan Strålsäkerhetsmyndigheten flyttar till Katrineholm.
Beskedet från de som är anställda på myndigheterna är dock lika tydlig som 70-talets norrländska stridsrop ”vi flytt int” – med den skillnaden att de som är anställda på Stockholmsbaserade statliga myndigheter ofta har ett val. Det finns andra kvalificerade jobb att gå till.
Dagens Nyheter konstaterar i en stort uppslagen artikel att det inte är många av dem som i dag arbetar vid dessa myndigheter som kommer att följa med till de nya orterna.
Av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågors omkring 60 anställda är det två som flyttar med till Växjö, ytterligare några har förbundit sig att pendla. Situationen är liknande de övriga myndigheter som ska flytta. Detta är också erfarenheten från tidigare myndighetsflyttar.
Det är inte så underligt att det är få som följer med. Vi lever i en tid där det nästan alltid är två yrkesarbetande i en familj och det är ett stort beslut att flytta. Detta har sedan länge gjort att även långa pendlingssträckor varit relativt vanligt hos högre tjänstemän.
Trivs man med sitt boende flyttar man inte gärna, även om man byter jobb. För kvalificerade tjänster är det troligt att också partnern har ett kvalificerat arbete och det är långtifrån säkert att det finns möjlighet till en motsvarande tjänst på den nya orten.
Regeringens beslut är en del i en strävan att sprida statliga jobb i landet. Det är en bra inställning. Sedan tidigare är det flera statliga myndigheter som har sitt säte utanför Stockholm. Trafikverket i Borlänge, Konsumentverket i Karlstad och Boverket i Karlskrona för att ta några exempel.
Det innebär en breddning av den regionala arbetsmarknaden med kvalificerade offentliga arbetstillfällen i dessa regionala centra.
Det är därför bra att regeringen ser över placeringen av olika myndigheter och ser till att det sker en större spridning. Att det är många som väljer att hellre bo kvar än behålla jobbet är något man får räkna med.
Det innebär naturligtvis problem när många kompetenta anställda samtidigt försvinner.
Det är dock i de flesta fall ett övergående problem. I många fall kommer det inte vara svårt att rekrytera kvalificerad personal också på den nya orten.
Däremot bör regeringen självklart vara medveten om att det under en övergångsperiod kommer att innebära påfrestningar för de myndigheter som flyttar.
Detta kan behöva kompenseras, endera med förstärkta resurser under en övergångsperiod eller sänkta förväntningar på vad myndigheten kan åstadkomma till dess normalläget är återställt.