Den svenska bostadspolitiken är utformad på ett föråldrat sätt och måste moderniseras. Socialdemokratiska ekonomklubben vid Handelshögskolan i Stockholm föreslår en kännbar liberalisering. Hoppet står nu till att den socialdemokratiska rörelsen i stort vågar ompröva den för sant tagna, gamla sanningen.
Det var i en debattartikel i gårdagens Dagens Nyheter, 12/8, som medlemmar och ordföranden i den S-märkta ekonomstudentklubben presenterade sin idé om en förändring av hyresregleringen.
Som de i texten tar upp är det så kallade bruksvärdessystemet, mer populärt kallat hyresregleringen, tyngt av nackdelar.
Den tänkta ambitionen att motverka segregation håller helt enkelt inte i praktiken. Istället uppstår just en sorts segregation då rörlighetsmöjligheterna på bostadsmarknaden kraftigt begränsas av den hårda hyresregleringen. En barriär mellan etablerade och ännu oetablerade personer uppstår.
”De som stått i kö i decennier kan flytta in i billiga hyresrätter i attraktiva områden medan de som inte haft den möjligheten, exempelvis unga, utrikes födda eller nyligen skilda, får bo i mindre attraktiva områden, utan att hyran där är väsentligt lägre”, står det att läsa. Resultatet i ambitionen att skapa ett rättvist system slår alltså till rätt skevt.
Bostäder ses traditionellt ofta som en ideologisk fråga där kompromissande är svårt. Den nu upprivna Decemberöverenskommelsen från mellandagarna 2014/2015 innehöll en skrivelse om att samtal skulle hållas mellan borgerliga delen av oppositionen och regering i frågor om energi, säkerhet och pensionspolitiken.
En försvarspolitisk uppgörelse slöts förra året och under försommaren landade Alliansen, exklusive Liberalerna liksom i förra fallet, och regeringen i ett handslag för Sveriges energiförsörjning. Pensionsförhandlingar sker kontinuerligt.
Att just dessa områden fullföljs uppgörelsemässigt kan tyckas talande. För även bostadspolitiska förhandlingar kom så så småningom till skott - men strandade.
Med tanke på situationen var det rätt av Alliansen att lämna bordet. För det råder ingen tvekan om att regeringen på grund av ideologiska skygglappar var, och är, ovilliga att ta tag i bostadsmarknadens frågor på allvar.
Storsubventioner blir alltför ofta standardlösningen.
Behovet av uppmjukning av hyressättningsprinciperna har borgerliga länge talat om.
Att en socialdemokratisk studentklubb, som nog i rörelsen trots allt borde betraktas som en akademiskt tung instans, nu efterfrågar omtag är därför mycket glädjande. Deras roll för påverkan hos regeringen ska inte överskattas, men förhoppningsvis kan utspelet utgöra början på en viktig debatt för arbetarrörelsen. Faktiska effekter måste pragmatiskt få gå före hur något spontant låter enligt en inlärd ideologisk ram.
Därefter blir Miljöpartiet, som tillägnats regeringsportföljen för bostadsfrågorna, en vidare utmaning att övertyga i sig.