Vilket fantastiskt första majväder det blev. Strålande sol som värmde gott i Bingebyparken när Gabriella Lavecchia, nyvald ordförande för SEKO, talade under Socialdemokraternas firande.
Mycket av det Lavecchia pratade om skriver jag under på. Jag vill också uppnå jämlikhet, jag vill också att alla ska finnas på samma villkor, jag vill också få bort rasismen, jag vill också minska klyftorna och jag vill också att alla som kan ska arbeta. Där tycker vi samma. Det jag har så otroligt svårt att förstå är varför vänstersidan envisas med att tro att de har egenrätt på dessa mål.
Skillnaden ligger inte i vilka mål vi har. Den ligger i hur eller kanske snarare vilken väg vi tror fungerar bäst för att ta oss till målet. Ofta saknar jag den diskussionen i den politiska debatten, det blir lätt en fråga om vilka som är mest goda istället för diskussioner kring hur vi ska nå våra, för det mesta, gemensamma mål.
Lavecchia får det istället att låta som att den högra sidan av politiken inte alls vill uppnå frihet, jämlikhet, välfärd, minskade klyftor, minskad arbetslöshet och ett samhälle fritt från rasism. Inget ont mot just Lavecchia, hon är inte ensam om detta i politiken. Jag tycker att den typen av smutskastning i politiken är tråkig. Främst för att den flyttar fokus från hur vi ska lösa de problem som finns.
Jag håller med Lavecchia om att det säkerligen är många i vårt samhälle i dag som sitter på oförsvarligt höga löner. Jag håller definitivt med om att många viktiga personer i vårt samhälle idag har alldeles för låga löner och att det borde vara en självklarhet att en person med en heltidsanställning ska kunna försörja sig på sin lön och ha vettiga arbetsvillkor. Inget snack om saken.
Det jag inte håller med om är hur vi ska ta oss dit. Jag tror att människor är olika och därmed inte passar in i samma formar. Jag tror inte på att tvinga ner alla i dessa formar.
Jag tror på människors frihet att själva välja väg och vad som är bäst för dem i livet. Jag tror inte att det är statens uppgift att bestämma vilka dessa vägar är. Med frihet och rätt stöd tror jag att vi som individer, land och värld utvecklas bäst. Jag tror inte på en detaljstyrning från politiker och stat.
Jag tror på ett samhälle som gör det möjligt för dess invånare att förverkliga sina drömmar genom att bejaka entreprenörskap. Det gör man genom att förenkla och möjliggöra, inte genom att sätta käppar i hjulen.
Vi behöver ta tillvara på den enskilda människans initiativkraft, företagsamhet och ansvarskänsla. Det är det som är grunden för ekonomiska framsteg.
Det är absolut så att stabila statsfinanser och penningpolitik, utbildning och social trygghet kan lägga grunden för en stark ekonomi. Att bejaka entreprenörskapet talar inte emot detta, vilket det ibland känns som att socialdemokraterna tror.
För att skapa fler jobb krävs en dynamisk ekonomi och ett konkurrenskraftigt näringsliv där företagande och jobbskapande möjliggörs av lägre skatter och minskad byråkrati. Vi ska inte straffa dem som driver utvecklingen av vårt land, då straffar vi även dem som kunnat få jobben.
För en bättre gemensam högkvalitativ välfärd behöver vi få in mer skattepengar. För det krävs fler människor i arbete.
Arbeten som skapas av företagarna. Enskilda människor som startar, driver och utvecklar företag och som skapar jobben i hela vårt land.