Vid årsskiftet 2019/2020 ska Gotlands nya skogsstrategi presenteras. Länsstyrelsen tillsammans med intresseorganisationer så som Mellanskog, Naturskyddsföreningen och Lantbrukarnas Riksförbund ska då ha tagit fram en plan för det kommande decenniets övergripande skogliga vision för Gotland.
Ord som mångbruk, hållbarhet, innovation och kunskapskliv används i beskrivningen av projektet på länsstyrelsens hemsida. Att projektgruppen siktar högt är någonting att beundra och glädjas över.
Vad som vore ännu mer beundransvärt är om de lyckades leverera ett dokument som inte faller i de vanliga fällorna. Att göra en strategi som är enkelt att hantera, enkelt att förstå och som faktiskt omfattar den breda majoriteten är utmaning som projektgruppen förhoppningsvis antar.
Den småländska skogsstrategin, som i många sammanhang används som ett gott exempel, lyckades på flera områden men inte på alla.
Under processen för att ta fram den småländska skogsstrategin valde Naturskyddsföreningen att hoppa av projektet, med motiveringen att de var missnöjda med mängden skyddad skog. Att organisationen valde att hoppa av visar delvis på en oförmåga att kompromissa som egentligen inte tjänar deras eget syfte, men som också blottar en återkommande problematik.
I dessa processer, som kommer vara tongivande under en lång tid, är det viktigt att det finns företrädare för olika åsiktsingångar eftersom det skapar legitimitet. Ska vi lyckas skapa helhetliga strategier måste representanter från den breda majoritetens falanger finnas med.
Gotlands skogsstrategi måste finna sätt att samla organisationer likväl som människor kring dess vision.
En del i detta är att skötselplaner för skyddade områden på ön finner sätt att inkludera lokalbefolkningen. Den känsla av maktlöshet som kan infinna sig vid inrättandet av biotopskydd, beror inte enbart på osäkerhet kring ekonomiska resurser knutna till skogen.
Den ekonomiska tryggheten är en viktig faktor men historia, pliktkänsla, kärlek, hopp och trygghet relateras också till skogsmark, inte minst som ägare.
Vissa av dessa band kan bibehållas, om processerna kring skötselplaner involverar och skapar förutsättningar för berörda människor att fortsätta brukar områdena.
Brukandet kanske behöver se delvis annorlunda ut, men delaktigheten förblir den samma. Det kräver dock engagemang och tålamod från lokalsamhället. Byråkratiska processer tar tid och kan upplevas sakna flexibilitet, men det är en naturlig egenskap hos modellen.
Genomgående respekt för de ägare och företagare som berörs av strategin, är ett måste. Skogen är ett allmänt intresse men inte på alla vis en allmän tillgång. De som brukat skogen i åratal känner den bäst och den kunskapen är en som inte bör förbises.
Strategin kommer inte leda någonstans om skogsägarna inte är med på tåget. Lyckas de, kommer strategin bli en förebild i många likande processer.