Att Pride har sina fiender är ingen nyhet. Hat, hot och våld är element som tragiskt nog alltid tycks finnas med som en ständig kontrast till den tänkta öppenheten. Just nu pågår årets upplaga av viktiga Stockholm Pride. Inte minst i år är läget särskilt allvarstyngt, efter det fruktansvärda Orlandoattentatet i USA tidigare i somras.
Vid sidan om mer dramatiska illgärningar med brutala utgångar förekommer dock mer dolda skrämsel- och tystnadsförsök.
Detta av krafter som själva gör anspråk på att vara en del av HBTQ-rörelsen.
Krafter som rent av anser sig vara en del av rörelsen i utsträckningen att de borde få diktera dess villkor - och avgöra vilka som över huvud taget ska accepteras där.
På ett fyrsidigt reportage visade Expressen igår hur omfattande så kallade rosa-svarta rörelsens verksamhet är. De enas kring idéer som anarkism och revolution.
Bland annat har AFA en koppling dit och maskering uppmuntras givetvis. Allt för att genomgående motarbeta de demokratiska värderingar som ska prägla sammanhang som Pride.
Själva sammanslutningen har en medveten strategi för att skapa exkludering och rädsla. Detta genom att skrämma mer liberalt sinnade Pridedeltagare landet över från att engagera sig i och visa stöd för HBTQ-frågor.
Element från ytterkantsvänstern hävdar alltså en absolut ensamrätt på sfären. Och arbetet för att hindra andras medverkan befinner sig på inget sätt på en opinionsbildande eller teoretisk nivå.
Borgerligt sinnade ska helt enkelt inte våga delta i Pridesammanhang, är målet.
Utifrån de berättelser Expressen tog upp igår råder ingen tvekan om hur grovt hatromantiserande gruppen är. I reportaget återger exempelvis moderata politiker händelseförlopp där de har blivit spottade på, fått se bengaler avfyras mot sig, samt blivit varse rökbomber avfyrade i deras riktning.
Rent mordhetsande plakatbudskap förekommer och även på sociala medier är tonen rå.
Runt om på landets Prideevenemang förekommer även delar av, i sammanhanget, mer nedtonade påhopp. Under paraden på Malmö Pride förra sommaren skanderades till exempel ”Liberal är lika med dum i huvudet” av en väntande skara vid slutstationen för tåget.
Den revolutionära våldsvänsterns närvaro och illgärningar är ett uppenbart problem för samhället i stort. Under en tid har de varit verksamma och verkar långtifrån sugna på att trappa ned på kampstinnheten.
Hur ser då festivalers arrangörer på inslaget? West Prides styrelse säger i ett uttalande till Expressen att det rör sig om en avvägning. Tillsammans med polisen ska de ha landat i att situationen visserligen inte är bra men att det hela bara skulle bli ännu värre om man försökte stoppa dem från deltagande.
Det är ett underbetyg på statens förmåga att skydda sina medborgare.
Den mer eller mindre okända mobiliseringen från vänsterextremistiskt håll måste tas på större allvar.
Om det krävs behöver polisen snarast ges mer medel för att bättre kunna kartlägga och motarbeta dessa gruppers framfart.
Pride som institution är idag viktigare än någonsin och kräver trygghet.