Politiker som byter uppdrag behöver inte vara en kontroversiell fråga så länge det finns transparens mot medborgarna.
Lena Ek, tidigare miljöminister och EU-parlamentariker, är ny ordförande för skogsägarföreningen Södra.
Hon sitter för närvarande i riksdagen och länge var det oklart om hon skulle lämna sitt uppdrag, men någon vecka efter utnämningen kom slutligen beskedet att Ek avgår.
Det var ett klokt beslut av Ek. Att alla politiker har vissa frågor som de tycker är särskilt viktiga, som de engagerar sig för och arbetar extra med, det är i sig inget konstigt utan snarare vad man borde kunna förvänta sig av en folkvald som ska driva opinion.
Däremot bör inte roller sammanblandas, när man sitter i riksdagen är det ens primära uppdrag, får man då ett annat erbjudande bör man välja ett av de två. Om inte annat av rena tidsskäl, det kommer väcka frågor om en riksdagsledamot påstår sig kunna hantera ett viktigt sidouppdrag och sitt riksdagsarbete samtidigt utan att någon av de två blir lidande kvalitetsmässigt.
Centerpartiet har nyligen haft en rad tidigare företrädare som fått tunga nya poster i näringslivet och näringslivsorganisationer, Anna-Karin Hatt är ny vd för tjänsteföretagens organisation Almega, och Maud Olofsson har en viktig position i Visita, som samlar besöksnäringen.
Det är rekryteringar som visar på att Centerpartiets företrädare gjort sig kända som engagerade i näringslivsfrågor.
Men kritik har också riktats mot rekryteringarna, om att de skulle tyda på att de tidigare politikerna företrädde vissa intressen, att det handlar om dåligt omdöme att arbeta vidare med en fråga på annat håll. Det är ett märkligt synsätt, socialdemokrater har alltid gått in och ut ur uppdrag för facket.
Många politiker arbetar både före och efter sina uppdrag med sina viktigaste frågor i andra sammanhang.
Om något tyder väl det på ärlighet, alla vet, både före och efter det politiska uppdraget, att just denna person verkligen är engagerad för en viss fråga.
Man kan så klart vara lika engagerad för näringslivsfrågor som för exempelvis nykterhetslobbyn. Så länge det är transparent och tydligt vilka åsikter politiker har.
Om det är något som kan ifrågasättas är det snarare när en politiker verkar byta fot efter avslutat uppdrag. Som när Thomas Östros först sitter i en socialdemokratisk regering och gnäller på att bankerna gör ”övervinster” och sedan själv blir vd för bankföreningen.
Då finns det starkare skäl att ifrågasätta var lojaliteten egentligen låg under hans tid som politiker än med centerpartister som fortsätter att driva näringslivsfrågor eller en miljöpartist som går och jobbar med vindkraft.