Det var förhållandevis stabilt på den svenska arbetsmarknaden 2014 visar Medlingsinstitutets årsrapport som kom i förra veckan. Reallönerna steg och det var få konflikter. Så lär det också se ut under innevarande år eftersom de flesta avtal löper ut först 2016. Då blir det stor avtalsrörelse.
Medlingsinstitutet, som fick sin nya form år 2000, har uppdraget att ”verka för en väl fungerande lönebildning och ta tillvara och upprätthålla den samsyn som finns på arbetsmarknaden om den internationellt konkurrensutsatta sektorns lönenormerande roll”.
Men trots en hel del knorr från framför allt fack med anställda inom främst inhemsk offentlig sektor, tjänstesektorn och handeln har lönenormen kunnat hävdas.
Inför nästa års storförhandlingar är läget något annorlunda. Med en inflation på noll och en relativt klen produktivitetsutveckling kommer inte arbetsgivarna att vilja släppa till särskilt mycket i löneökningar. Svenskt Näringslivs vd, Carola Lemne, sade för några veckor sedan att det inte finns något löneutrymme.
Det här håller naturligtvis inte facken med om. Det största LO-förbundet, Kommunal, som bland annat organiserar undersköterskor, säger att lönebildningen måste utvecklas. Även om den konkurrensutsatta industrin ska bestämma normen för hela arbetsmarknaden, måste det ändå gå att höja lönerna mer i kvinnodominerade branscher, hävdade förbundets ordförande Annelie Nordström i Ekot nyligen. ”Nu känner man att det är nu eller aldrig”, sade hon.
Löneskillnaderna mellan män och kvinnor har visserligen sakta minskat sedan 2005, konstaterade Medlingsinstitutets chef, Claes Stråth, när han presenterade årsrapporten.
Men samtidigt har institutet i regleringsbrevet från regeringen fått i uppdrag att ”initiera en diskussion i syfte att främja arbetsmarknadens parters arbete med att minska löneskillnader mellan kvinnor och män”.
Att då tränga in manliga arbetare inom exportstyrd verkstadsindustri med kvinnliga offentliganställda och anställda inom till exempel handeln inom samma lönenorm blir naturligtvis inte lätt.
Det faktum att staten dessutom satsar extra pengar till en grupp, lärarna, gör inte saken bättre. Samtidigt som Sveriges kommuner och landsting, SKL, ska förhandla med Kommunal, Vårdförbundet och andra fack inom kommuner och landsting ska man också förhandla med lärarnas organisationer. Och där har man plötsligt en extra godispåse med statliga pengar som ska fördelas inom just den yrkeskåren.
”Tre statliga miljarder på årsbasis från 2016 för att parterna ska kunna höja lärares löner”, skrev de tre ministrarna vid utbildningsdepartementet, Gustav Fridolin, MP, och Helene Hellmark Knutsson och Aida Hadzialic, båda S, på DN Debatt (5/12).
Det till synes lugn som i dag råder på arbetsmarknaden vad gäller löner och arbetsvillkor må vara bedrägligt. Men ”förberedelserna för den stora avtalsrörelsen pågår redan”, skriver Medlingsinstitutet i sitt pressmeddelande. Det kan bli tufft när det drar igång på allvar.