Kärnkraften – en av de senaste fyra decenniernas mest infekterade frågor i svensk – politik håller på att desarmeras.
Beskedet i debattartikeln i Dagens Nyheter var tydligt. “Nya reaktorer i Sverige är en icke-fråga, överspelad av såväl teknologiutvecklingen som ekonomiska realiteter.”
De som gav beskedet var inga tunga namn från miljörörelsen, det var Jonas Abrahamsson, koncernchef Eon Sverige AB och Magnus Hall, koncernchef Vattenfall AB. Inte ens de som driver och äger kärnkraftverken tror längre på att de kommer att ersättas.
Syftet med artikeln var naturligtvis inte att redovisa att kärnkraftens era obönhörligen går mot sitt slut, utan att få igenom sänkta skatter för kärnkraftsindustrin så att de båda företagen ska ha råd att driva åtminstone några kärnkraftverk efter 2020.
Det är framför allt effektskatten, där man betalar en skatt beroende på hur mycket effekt ett verk maximalt kan producera, som man vill ha sänkt. När energiminister Ibrahim Baylan fick kommentera den frågan i Sveriges Televisions Agenda var han som en illustration av otydlighet, i och för sig med hänvisning till att det pågår en parlamentarisk utredning om framtidens svenska energipolitik.
Nu är det nog inte så enkelt att sänka effektskatten, även om Baylan skulle önska det. Det handlar inte bara om regeringspartnern Miljöpartiet – som väl åtminstone behöver kunna visa på någon framgång i regerandet – utan också om finansministern.
Även om det inte är så väldigt många miljarder som skatten ger statskassan, så måste de miljarderna tas ut någon annanstans om budgeten ska gå ihop.
Kärnkraftens problem är globala. Det handlar om att det är för dyrt att bygga och driva ny kärnkraft med de säkerhetskrav som gäller i dag. Det talas visserligen ständigt om nya metoder som ska pressa kostnaden, men i verkligheten har ny kärnkraft svårt att konkurrera.
Det visar hur rätt Alliansens klimat- och energiuppgörelse var. I den gavs tydliga besked att ska ny kärnkraft byggas, så ska det ske utan offentliga subventioner och det får endast handla om att ersätta gamla kärnkraftverk.
Sedan den slöts har förutsättningarna för svensk elproduktion förändrats kraftigt och under Alliansregeringen gick vindkraft från att vara en alternativ energikälla till att vara en viktig del i den svenska elproduktionen.
Samtidigt har kärnkraftens andel minskat i den svenska energimixen. Dessutom har elpriserna sjunkit så mycket att det i dag är svårt att över huvud taget få lönsamhet på några investeringar i ny elproduktion.
I de samtal som nu pågår kring energin är det viktigt att Alliansuppgörelsen utgör grunden – det vill säga att det inte ska få utgå offentliga subventioner till kärnkraft. Om den linjen håller lär det bli som Centerpartiet vill, kärnkraften kommer att fasas ut ur det svenska energisystemet inom en generation.