Den partikongress med Kinas Kommunistiska Parti som nyligen avslutades, beskrivs allmänt som inledningen till en ny epok i Kinas utveckling. Landet stiger fram som den nya supermakten. Man gör det med en ledare, Xi Jinping, som gör anspråk på att vara den störste efter Mao Zedong. Och partiet ställer upp på det, markerat genom att hans tankar skrivs in i partistadgan som ett nytt politiskt rättesnöre vid sidan av Maos.
Ur ett kinesiskt perspektiv är supermaktsrollen, egentligen bara en återgång till ett normaltillstånd. Före Europas framväxt som världsdominant genom den industriella revolutionen och kolonialismen, var Kina sannolikt världens största ekonomi under flera århundraden. Men 1800-talet innebar en dramatisk nedgång. Efter kejsardömets fall 1913 följde en turbulent period, inklusive japansk ockupation och därefter maoistisk planekonomi. Något som visserligen lyfte landet från inbördeskrigens totala misär och svältkatastrofer, men som däremot saknade all dynamik.
En ny tid började när Deng Xiaoping kom till makten 1978. Han tog initiativet till en radikal omläggning av Kinas ekonomi. Planekonomin och folkkommunerna skrotades, och en kapitalistisk ekonomi infördes. Däremot var det inte tal om någon politisk liberalisering. Det visade sig med fasansfull tydlighet 1989 då kinesisk militär sköt ner tusentals fredliga demokratidemonstranter i massakern på Himmelska fridens torg i Peking.
Ekonomiskt har den nya politiken varit extremt framgångsrik. Kina har i årtionden uppvisat tvåsiffriga tillväxttal och blivit en världsledande handelsnation och investerare. En köpkraftig över- och medelklass har vuxit fram och flera hundra miljoner människor lyfts ur fattigdom.
Det land som Xi Jinping nu råder över med järnhand, är världens näst största ekonomi mätt i total BNP. Men korrigerat för olika köpkraft, är ekonomin redan nu världens största. Kina har länge haft en låg utrikespolitisk profil. Xi Jinping har mest ägnat sig åt att stärka sin ställning inom partiet och landet. Nu är det tydligt att han mer kommer att gå in för att stärka Kinas ställning i världen. Inte bara ekonomiskt, utan också politiskt och ideologiskt.
Kina är än så länge en militär dvärg jämfört med USA, men upprustning pågår och landet har ekonomiska muskler nog att komma i kapp. Kinas kombination av auktoritärt styrelsesätt och en framgångsrik ekonomi är lockande för många politiska ledare runt om i världen. Den djupa ledningskris som USA just nu befinner sig i ger Xi Jinping extra möjligheter att ta upp kampen med USA om världsledarskapet. Det är oroväckande för demokratins ställning i världen. Ljusglimten är att det område där han varit snabbast att rycka åt sig den övergivna ledartröjan, gäller kampen mot klimathotet och för en bättre miljö.