Regeringsdimman tätnar ytterligare. Även EU- och handelsminister Ann Linde (S) avslöjades strax innan helgen ha haft kännedom om Säpos hårda kritik mot outsourcing-upplägget hos Transportstyrelsen, vid tillfället som statssekretare. Uttrycket kan tyckas slitet, men nu måste faktiskt korten fram. Det är inte klädsamt att regeringen drar sig för att transperant ge tydlighet på personnivå.
I onsdags stod det klart att konstitutionsutskottet, populärt förkortat KU, kommer att tidigarelägga granskningen av Transportstyrelseaffären. Med det sagt kan det ändå dröja till sent våren 2018 innan något finns att presentera i riksdagen. Deras arbete de kommande månaderna utgör däremot inget hinder mot regeringen själva att redan nu klargöra mer. För ännu kvarstår frågor av den konkreta typen. Att vi nu svart på vitt fått veta att två ministrar, och en dåvarande statssekretare som nu är minister, hade informerats väcker ytterligare frågor om vem som visste vad och när.
Dåvarande inrikesminister Anders Ygeman (S) har redan petats och om försvarsminister Peter Hultqvist (S) sitter kvar efter årsskiftet kommer tiden utvisa. De stora frågorna är nu vad Linde visste och hur eller om hon agerade. Säpoärenden av denna dignitet borde rimligen inte vara något man håller för sig själv elller släpper.
Lindes hantering sätter symptomatiskt fingret på märkliga förhållningssättet regeringen konsekvent verkar tillämpa under affärens gång. Sanningen får dras fram och om svidande uppgifter ändå framkommer får det hanteras då. Håller det så håller det.
För Lindes del började veckans turer med att riksdagsledamoten Roger Haddad (L) i torsdags berättade i Dagens Nyheter att Anders Ygeman på mötet med justitieutskottet förra veckan medgett Lindes kännedom. Så tidigt som under hösten 2015 ska hon ha känt till riskerna och Säpos ingång om att det var hög tid att ta tag i frågan.
Linde vägrade först själv yppa sig utan hänvisade avvisande till kommande KU-granskningen. Därefter ser pressen ut att ha blivit för stor, liksom vid tidigare liknande fall. I gårdagens DN, 4/7, erkände Linde men försökte tona ned vidden och ska inte förstått hur allvarligt det var. Men vilka hon talade med kommer hon däremot inte berätta, förklarade hon prompt. Ett försök att skydda någon eller till och med flera?
Statsministerns roll i frågan tål att granskas djupare. Den utgör trots allt lite av elefanten i rummet. I ett längre reportage 3/8 skrev Svenska Dagbladets Claes Lönegård om hur centralt placerade personer med erfarenhet från tidigare regeringar rakt av bedömer beslutsgången Löfven gör gällande som direkt osannolik. Lönegård tog i texten upp hur arbetssättet statssekretare har innebär att det vore märkligt att Löfvens närmaste inte ska ha informerats tidigare - och i så fall berättat för sin närmsta överordnade. Stefan Löfven (S) själv har uttalat förnekat att han ska ha haft kännedom före början av 2017, då även Anna Johansson (S) ska ha informerats.
För all del, vi har för tillfället hans löfte att gå på. Men det bär ändå inte sannolikhetens prägel att Löfven varit helt ovetande.
Fortsättning lär följa.