När jag till slut fick min uretritdiagnos, och därmed rätt behandling och kunskap om mitt tillstånd, hade jag sökt hjälp inom sjukvården i 15 år. Det är 15 år med onödigt lidande, 15 år med läkare som sagt att det inte varit något fel på mig och 15 år med helt onödiga penicillinkurer.
Dessa 15 år har inte direkt hjälpt mitt förtroende för sjukvården. Jag har känt mig misstrodd, uppgiven och överkörd.
Jag önskar att jag kunde skriva att jag är ensam om min upplevelse. Men tyvärr är det långt ifrån sanningen.
När jag berättat om min resa i vården, dröjer det aldrig länge innan andra kvinnors historier trillar in. Är det i ett socialt sammanhang kommer det fram kvinnor med liknande erfarenhet. Syns jag på något sätt i media får jag mejl, samtal och meddelanden på Facebook.
Jag blir så glad över att alla dessa kvinnor vågar öppna sig och berätta om hur de blivit behandlade av vården. De har blivit misstrodda och bortviftade. De har fått förklarat för sig att de bara inbillar sig eller överdriver. De har fått höra att det inte finns något att göra, att de helt enkelt måste lära sig att stå ut.
Kunskapen om kvinnosjukdomar är skrämmande låg. Och det gäller inte bara uretrit.
Vestibulit, smärtor i underlivet, är en annan kvinnosjukdom som många gånger viftas bort som ett psykologiskt problem, inbillning eller något kvinnan får leva med. Tas sjukdomen på allvar är det många gånger enbart för att den drabbade inte kan ha penetrerande sex med sin manliga partner. Att personen inte kan ha byxor eller trosor på sig, kan använda en cykel eller kan sitta klokt anses som sekundära problem. Om ens det.
Självklart ska dessa kvinnor också ha rätt till att njuta av sex. Men problematiken ligger i att sjukdomen ofta enbart tas på allvar just för att en man blir drabbad. Som att mannen är offret och inte kvinnan som har fruktansvärda smärtor.
Många kvinnor får till och med höra att de kanske måste stå ut med smärtan och ställa upp för sin mans skull. Sjukvården uppmuntrar alltså kvinnor att ha sex trots att det skadar dem och gör ont.
Kvinnor med endometrios, en kronisk sjukdom som bland annat kan ge fruktansvärda smärtor vid mens, kan få höra att det gör ont att vara kvinna. Att det är något de måste lära sig att leva med. Att kvinnor alltid haft mens och att det är något naturligt. Kvinnorna får slåss både för en regelrätt utredning och för behandling.
Sjukvården och resten av samhället måste komma ifatt när det gäller forskning, kunskap och attityd. Det är 2018 nu och vi borde ha kommit lite, eller snarare väldigt mycket längre i utvecklingen än så här.