Alla har vi förebilder som vi klassar som stora och duktiga ledare. Det spelar ingen roll om det är Nelson Mandela, Karin Söder eller fotbollstränaren i den lokala klubben. Ledarskap är ett svårdefinierat fenomen.
Det är inte ett fast begrepp, utgjort av specifika egenskaper. Varje situation, varje människa kräver och uppskattar olika former av ledarskap. Ständigt skiftande, beroende på tillfällets natur.
Ganska ofta handlar stora delar av vad många definierar som ledarskap om ren och skär vänlighet, vilket det ligger något i. Att personen i fråga lyssnar, samtalar och försöker att förstå. Att ta beslut och genomföra dem är en otroligt viktig del, men att ta rätt beslut är omöjligt om man först inte lyssnar in och breddar sin kunskap.
Att vara en ledare innebär ibland att man måste hantera stora frågor och beslut, oavsett om det gäller frågor av personligt eller professionell karaktär. Familjer eller vänskapskretsar genomgår ibland omvälvande perioder, där nyckelpersoner får agera ledsagare och ledare. Det kan vara tunga ok att bära, oavsett ålder eller erfarenhet.
Ledare behöver inte vara storslagna, kända människor. Det kan vara en vanlig människa, utan så väl berömmelse eller tidigare erfarenhet. En ledare behöver inte uträtta stordåd. Även de små sakerna kan visa vilka ledaregenskaper en människa har.
Ett leende som ger styrka, när styrkan tryter. Ett råd som vägleder, när rätt väg är svår att finna. Ett samtal, när ord tycks långt bort.
Ledare är ingenting man måste vara på egen hand. Människor har olika egenskaper och genom att kombinera dessa, bygger man en större chans för att ledarskapet ska fungera. Det är viktigt att tänka på i så väl arbetsgrupper som styrelser.
Ingen människa kan vara så mångsidig, att de vid varje tillfälle är en god ledare. Det finns flera bitar i ett puzzel, men man gör rätt i att våga vara en av delarna vid något tillfälle. Dels eftersom det bidrar till samhället och hjälper medmänniskor, men också eftersom det utvecklar en själv.
Våra samhällen kräver att varje människa ibland vågar visa de ledaregenskaper som de bär på. Det går inte att kräva att alla ska vara ledare varje sekund, av varje dag men ibland måste man även när det är svårt använda sig av sin inneboende kraft.
Någon gång kan det handla om att säga nej, när man egentligen inte vågar göra det. Andra gånger får man lov att kavla upp ärmarna, sätta hälarna i gruset och se till att andra sluter upp i ledet så att gruppen gemensamt kan arbeta mot ett mål.
Något man aldrig bör vara, är att vara en ledare enbart för sin egen skull. Det är inget fel med att ta en ledarroll, för att man själv vinner på det.
Att bli ordförande i en förening, för att man själv vill se förändring behöver inte vara av egen vinst.
Problematiken uppkommer när det endast är du som enbart vinner på ditt ledarskap och de förändringar du genom det genomför. Var en ledare för andra, inte för dig själv.