”Jag kommer att göra en regeringsombildning och den kommer att ske efter Miljöpartiets kongress”.
Det meddelade statsminister Stefan Löfven samma dag som MP:s valberedning meddelat att man föreslår Isabella Lövin som nytt språkrör och det nuvarande, Åsa Romson, meddelat att hon avgår ur regeringen efter kongressen.
Senast innan maj är slut ska ombildningen ske. ”När jag har bestämt mig”, lade Löfven till.
Att bilda regering är inte lätt för den som inte gjort det förr. Och det var väl det som hände när Löfven bildade sin första efter valet 2014.
Att vara fackföreningsledare med en stor stab av duktiga medarbetare är en sak.
Att vara regeringsbildare på nästan egen hand är en helt annan sak. Efter den turbulenta tiden med Sahlin och Juholt som partiledare försvann många av de kansli- och partimedarbetare (S) som hade erfarenhet av arbete i regeringskansliet.
Nu sitter Stefan Löfven där igen och ska utse nya statsråd. Och råden är många. LO sägs vilja byta ut flera S-statsråd och att Löfven utser en socialdemokrat till bostadsminister.
Det är alldeles för få ministrar som levererar”, säger en källa till Aftonbladet.
Den Gamle – föregångaren Göran Persson, som numera gärna uttalar sig – har bland annat pekat på att regeringen är för stor. Det är svårt att bilda ett arbetsdugligt lag med 24 ministrar runt bordet, enligt Persson.
Det ligger nog en hel del i det. Och det är klart; tre ministrar på utbildningsdepartementet är nog inte optimalt.
Särskilt inte som det verkar vara så att den ene inte vet vad den andre gör. Och när landsbygdsdepartementet lades ner och uppgifterna försvann in i näringsdepartementet hamnade landsbygdsfrågorna definitivt på undantag.
Nu är det inte bara frågan om ministernamn. Det höjs röster också om förändringar av politiken. De före detta MP-språkrören – Per Gahrton och Maria Wetterstrand – skriver på DN Debatt (11/5) att det inte bara behövs en nystart för MP utan också en politisk nystart från regeringen i sin helhet.
”Om han” – Stefan Löfven – ”övergår från att agera som om han ledde en majoritetsregering av 50-talsstil till att fullt ut markera sig som ledare för en rödgrön samarbetsregering, skulle chansen till rödgrön majoritet 2018 i ett slag öka”.
Man kan anta att den kommande MP-kongressen kommer att ställa krav på förändringar av politiken. Och frågan är hur mycket tålamod miljöpartisterna har.
Många känner sig rejält överkörda till exempel av migrationsöverenskommelsen.
Fridolin och Romson ville ha ett stärkt mandat när de öppnade partiets valberedningsprocess igen. Risken är nog stor att kongressen i stället beskär Fridolins och Lövins mandat.
Det här förstår naturligtvis Löfven. På presskonferensen där har aviserade den kommande regeringsombildningen öste han beröm över regeringssamarbetet med MP. Frågan är hur länge?