Det är ganska sällan som jag håller med David Lindvall här på sidan bredvid, men i gårdagens ledare kan jag inte annat än hålla med honom.Detta till trots att jag väljer att skriva att jag håller med honom två gånger redan. Ur led är tiden. Det finns hur som helst patriarkala strukturer i samhället samtidigt som det givetvis finns matriarkala. Manshatet har förmodligen heller aldrig varit starkare än det är nu. Det tragiska är dock att det samtidigt även skett med all rätt. Det finns män i grupp som beter sig jävligt illa. Detta medan en ensam man inte alls skulle vara lika ball inför sina kompisar eller slängd i käften.
Senast i onsdags när jag var ute och gick med en kompis som är och hälsar på från Jämtland så fick vi höra ordet fitta skrikas ut efter en på cykel förbipasserande kvinna. Med fullkomlig maktlöshet, ilska och häpnad stod vi där båda två. Jag förlorar mer och mer hoppet om mänskligheten ju fler sådana händelser jag får uppleva.Och då har jag verkligen inte upplevt många. Tre 20-åriga killar hade alltså precis där vi var betett sig som svin mot en kvinna som förmodligen var på väg hem från jobbet. Det enda hon hade gjort, förutom att födas med ”fel” kön, var att cykla och på så sätt tvingade den kille som skrek efter henne att flytta på sig lite.
Stockholmsveckan må vara en inkomst för öns krögare, men dess besökare tillför förmodligen väldigt lite intellekt och förnuft. Det hela är otroligt tråkigt, men samtidigt välbehövligt för män som aldrig sett beteendet på nära håll. En slags käftsmäll från verkligheten. Frågan är om jag vill att mina två småsyrror växa upp i ett sådant samhälle där man som kille helt plötsligt kan uttrycka sig på det där viset utan någon som helst reprimand. Eller mina än så länge ofödda döttrar. Den andra frågan är hur vi får till en förändring utan att öppet prata om problemen som jämlikar. Eller om män och kvinnor kan vara jämlikar.
Det vi sedan måste komma ihåg i debatten är att Zara Larsson, som samtidigt som jag skriver det här får otroligt mycket hat riktat mot sig, vilket föder ännu mer hat, enbart är ett barn. Hennes åsikter om att hon får hata alla män i grupp må vara pubertala och eventuellt politiskt inkorrekta. Liksom många säkerligen kan tycka att mina texter även kan te sig. Men faktum är hon har rätt. Man måste få hata män i grupp.
Det gäller givetvis inte alla män, utan de där idioterna som skriker skällsord efter kvinnor för att utöva någon slags makt. Trots att jag är vit manlig CIS-person, det vill säga motsatsen till transperson skriver jag alltså det här. Som oftast när jag skriver texter är jag återigen upprörd. Den här gången är inte något undantag.
Jag blir förbannad och helt ärligt ledsen. På riktigt. Jag blir det inte mot de som väljer att klumpa ihop mitt kön till en enda homogen grupp, utan mot de män som gjort att det skett och fortfarande sker. Vi måste trotsa tabun i att prata om problemen. Vi måste gemensamt skapa en förändring och det helst igår.