Matkriget måste få ett slut

Nyanser är dels svåra att förmedla, men också svåra att ta till sig när vi ständigt är utsatta för snabba och extrema budskap.

Nyanser är dels svåra att förmedla, men också svåra att ta till sig när vi ständigt är utsatta för snabba och extrema budskap.

Foto: Leif R Jansson / TT

LEDARE GOTLÄNNINGEN2019-07-29 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Det är svårt att inte trampa någon på tårna när man tar upp ett ämne som ligger människor så varmt om hjärtat som mat. Måltider är stunder som förgyller mångas dagar, som samlar familjer och vänner. Denna punkt i livet, som inte minst Centerpartister ofta återkommer till, har under de senaste åren förvandlats till en krigszon. Konflikten kring veganism är ett smutsigt sår i vårt samhälle, som vi måste börja läka.

Ur ren liberal synvinkel är det en självklarhet att alla ska få äta vad de vill. Det är också en självklarhet att företag ska producera vad köpare vill konsumera, inte tvärt om. Där finns samtidigt en liberal grundpelare bestående av att konsumenter är skyldiga att göra medvetna och pålästa val.

Det är svårt när vårt samhälle fungerar som det gör idag. Nyanser är dels svåra att förmedla, men också svåra att ta till sig när vi ständigt är utsatta för snabba och extrema budskap. Känslor är lätta att spela på, när konsumtion avgörs med några korta filmklipp på sociala medier. I tävlingen om konsumenter, är det något som båda sidor använder sig av.

En anledning till att konflikten blivit så infekterad, är just känslor. Väldigt få animalieproducenter gör mindre än sitt yttersta för att deras djur ska må bra. När djurhållningen blir kritiserad och avfärdad som djurplågeri, kritiserar man inte bara systemen utan också den enskilda lantbrukaren.

Att människor som älskar sina djur, som offrar otaliga timmar och sömnlösa nätter blir sårade och arga måste man ha förståelse för. Att föra debatten på det vis som den förs idag, är inte bara delvis felaktigt utan rent av osmakligt. Det betyder inte att djurhållning eller dess produktion är fri från kritik, men att kritik ska levereras sakligt.

Sex procent av den svenska befolkningen är idag vegetarianer eller veganer. Den andelen ser ut att öka för varje år som går, i samma takt som den växer globalt. Det skapar en förändring av våra konsumtionsmönster, som inte behöver vara negativ.

Forskning visar att det västerländska samhället konsumerar för mycket kött och att vegetariska inslag hade varit sunt. På de flesta platser i världen produceras dessutom kött på ett oetiskt vis, som påverkar både klimat och miljö.

I Sverige är detta inte fallet. Våra förutsättningar är goda för animalisk produktion. Stora arealer lämpade för bete och vallproduktion, låga temperaturer som hämmar bakterietillväxt och bland världens bästa djurvälfärd.

Engagerade lantbrukare har i decennier arbetat mot övergödning, förbud mot överavlade raser och låg förbrukning av antibiotika. Flera av våra animalier bidrar med så väl ekosystemtjänster som viktiga biprodukter, utöver det vi äter. Naturbete, läder eller lim är sådana exempel.

Att vi behöver äta mer grönt för både hälsa och klimat, är där emot ett faktum som vi inte kan förbise. Producenter gör gott i att reflektera över hur de i större utsträckning kan bidra till det, om än så bara av ekonomiska skäl.

Vego är inte en övergående trend, det är lika bra att acceptera det. Att acceptera att konflikten fortsätter på samma sätt som nu ska vi där emot inte acceptera.