Egentligen var det redan 2006 som Tarana Burke började använda frasen ”Me Too”. Men det stora genomslaget för uppropet kom för snart ett år sedan. Närmare bestämt den 15 oktober 2017, när skådespelerskan Alyssa Milano twittrade #metoo i samband med att hollywoodproducenten Harvey Weinstein anklagats av flera kända kvinnliga skådespelerskor för våldtäkt.
Vad har då hänt under det här året? Har det blivit bättre?
I min bubbla pratades det mycket om både uppropet och om det faktum att så många kvinnor utsätts för sexuella trakasserier, övergrepp och våldtäkter.
Jag fick i alla fall en känsla av att männen i min bubbla förstod allvaret och funderade på vad de själva kan ha gjort och skulle kunna göra. Både för att undvika att skada någon annan och för att stå upp mot andra män när de beter sig på ett icke-acceptabelt sätt.
Tyvärr är ju världen större än min bubbla. För ett år sedan träffades jag och en tjej för att prata om #metoo i radion. För några veckor sedan träffades vi igen. Till skillnad från mig hade den tjejen en annan uppfattning om efterspelet av #metoo. Hon hade åter igen blivit utsatt av en kollega. En man som tagit sig friheter med hennes kropp utan att fråga först.
Gemensamt hade vi att vi ställde oss en och samma fråga. Varför fick inte #metoo något utrymme i valrörelsen?
Visst hade vi en extremsommar som gjorde att klimatet förklarligt nog hamnade i fokus. Åtminstone till viss del. Det är verkligen inget jag sätter mig emot. Men det ena behöver inte utesluta det andra.
Det är inte två godhetsfrågor som ställs mot varandra. Som om det skulle vara så att om vi löser den ena brinnande frågan får vi tillräckligt med karma. Nej, båda frågorna kan och bör få fokus och lösas.
Tyckte politikerna att det räckte med att samtyckeslagen röstades igenom och att man på så sätt gjort tillräckligt för den här gången?
Jag vet inte. Det enda jag vet är att män fortsätter att utsätta kvinnor för trakasserier, övergrepp och våldtäkter. Och det är inte okej. Det måste ske förändring.
Ett arbete för en sådan förändring måste ske från alla håll. I förskolor och skolor för att våra barn förhoppningsvis ska växa upp med bättre förutsättningar än vi gjort. Men också på arbetsplatser och andra delar av samhället för att få fram en attitydförändring hos oss vuxna.
Vad gör du om du ser en kollega ta sig friheter med en annan kollegas kropp? Vad gör du om en person i din närhet säger något olämpligt? Det är allas vårt ansvar att driva förändringen. Förhoppningsvis kan det även komma fler regler och lagar som vägleder oss i förändringsarbetet.