Miljöpartiet överlevde kongressen och linkar på fram emot valet. Partiledningen slapp större nederlag och partiet liknar allt mer ett vanligt parti. Långt borta är den kaotiska stämningen från kongresserna i partiets barndom.
Det är ett sargat parti. Den som minns vad partiet stod för i valrörelsen 2014 har svårt att känna igen partiet i dag.
Från att ha varit en offensiv röst har man begränsats till att i regering försöka hålla Socialdemokraterna på en något så när rimlig kurs.
Självklart är det migrationspolitiken som känns värst för miljöpartisterna. Ingen av dem trodde nog att de i regering skulle ställa sig bakom inriktningen att Sverige skulle ha en politik på EU:s miniminivå. Det stämmer inte med vare sig miljöpartisternas bild av sig själva, eller vilka de i grunden är.
När det gäller miljöfrågorna är självförtroendet större, samtidigt har Centerpartiet lyckats stärka sin miljöprofil.
När det gäller den viktigaste miljöfrågan, den om klimatet, påpekar Centerpartiet ständigt att utsläppen minskade mer under deras tid i regeringen och lyfter fram de mått på utsläppen som visar att växthusgasutsläppen till och med ökar.
Miljöpartiet har också problem med att få igenom sin politik. I regeringen kämpar de för att få till stånd en höghastighetsjärnväg och de gör utspel om att ge SJ i uppdrag att sälja tågbiljetter i Europa.
Båda dessa frågor är enkla att åtgärda för regeringen. Men den nationella plan för transportinfrastruktur som miljöpartisterna önskar ska innehålla en höghastighetsjärnväg har kört fast i regeringskansliet.
Väljarna har också flytt. Från ett väldigt bra Europaparlamentsval 2014, med över 15 procent av rösterna, till ett hyggligt riksdagsval samma år med nästan sju procent, ligger partiet i dag på runt fyra procent i opinionsmätningarna.
Det är därför inte underligt att det spekuleras om Miljöpartiet återigen kommer att få lämna riksdagen, precis som vid valet 1991.
Trots det dåliga stödet i opinionsmätningarna kommer detta skräckscenario för partiet knappast att förverkligas.
Det är svårt att åka ut ur riksdagen, även om Miljöpartiet lyckats med den bedriften tidigare. Närmare valet får även mindre partier mer uppmärksamhet, vilket brukar leda till ökat stöd. Viktigare är att det säkert finns en del socialdemokratiska väljare som inte är förtjusta i partiets nya hårda retorik. En del av dem kommer säkert att lägga sin röst på Miljöpartiet i höstens val. Några för att de insett att Socialdemokraterna inte längre är det parti de trodde och därför söker sig till ett nytt parti.
Andra kanske fortfarande sympatiserar med Socialdemokraterna, men vill ge partiet en puff i en mer medmänsklig riktning och lägger därför en röst på Miljöpartiet.
Sammantaget gör detta att Miljöpartiet kan kännas sig tryggt på att sitta i riksdagen också efter valet. Om de kommer att kunna påverka politiken är en helt annan fråga.