Ska man möjligen tala om systemfel när det gäller ministrars och riksdagsledamöters lägenhetsaffärer? Ja, mycket talar för det.
Den senaste, Margot Wallströms, hade varit helt onödig om man fullföljt det som dåvarande statsministern, Göran Persson, sade till SVT:s rapport i april 1999 och som refererades i Dagens Nyheter (1999-04-13): ”Det är svårt att be folk flytta till Stockholm, ta ansvar för landet och inte kunna erbjuda en bostad”.
Perssons recept var att antingen skulle regeringen kunna köpa in lägenheter eller också borde ministrarna få tillgång till de lägenheter riksdagen har. Och enligt statsministerns dåvarande pressekreterare Ingrid Iremark hoppades man kunna träffa ett avtal med riksdagen så att även ministrarna ska kunna få kontrakt på några av riksdagens lägenheter. ”Förhandlingar pågår”, skrev DN.
Det har gått snart 17 år sedan dess. Man kan fråga sig om förhandlingar fortfarande pågår? Eller också är det så att det aldrig kommit några rejäla krav på att detta är en prioriterad fråga.
Inom riksdagen har man sedan länge löst frågan om övernattningslägenheter för riksdagsledamöter som är bosatta ute i landet. Det var först när enkammarriksdagen startade 1971 som varje ledamot över huvud taget fick egna arbetsrum i det nya riksdagshuset – det som i dag är Kulturhuset vid Sergels torg i Stockholm. Många var kombinerade arbets- och övernattningsrum.
När sedan riksdagen flyttade till sina nuvarande lokaler insåg man det ohållbara att ledamöterna skulle ”bo på jobbet”. Och det finns nu – genom riksdagens försorg – ett antal lägenheter. ”En riksdagsledamot som har mer än 50 kilometer från sin privata bostad till Riksdagshuset har rätt till en övernattningsbostad i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd i Stockholm eller rätt till ersättning för en privat övernattningsbostad i Stockholm”, enligt riksdagens hemsida.
Den som läser Daniel Suhonens bok om Håkan Juholt, ”Partiledaren som klev in i kylan”, inser emellertid att det har nog varit lite si och så med reglerna för riksdagsledamöternas ersättningar för privat övernattningsbostad.
Juholt fick klä skott för att ha fått full ersättning fast han blivit sambo, men enligt boken saknades tydliga regler för detta.
Regeringen har inte motsvarande regler utan bara att ”ett statsråd som har mer än 70 kilometer från hemorten till Stockholm har rätt till ersättning för boendekostnader”. Därmed är det upp till vart och ett av statsråden att själva ordna bostad.
I tisdags redovisade SVT Nyheter en lång lista där statsråd hamnat i blåsväder för sina bostadsaffärer. 1999 kom Göran Persson – just hos SVT – med en lösning på problemet; att det vore regeringens sak att tillhandahålla bostäder till sina ministrar.
Hade han – eller senare regeringar – fullföljt detta hade den senaste ”lägenhetsskandalen” troligen kunnat undvikas.
Men det kanske inte är någon som längre minns vad Persson sa.