I en tid när vi sitter i en svår bostadssituation på grund av en överreglerad marknad tycker regeringen att det är lämpligt att släppa nytt utspel om ännu mer regleringar.
Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson och bostads- och stadsutvecklingsminister Mehmet Kaplan gick nyligen ut på Svenska Dagbladets debattsida och skrev om hårdare regler för bostadsmarknaden. Det handlar åter om bristen på bostäder, särskilt hyresrätter. Vilket har sin naturliga förklaring.
Årtionden av hyresregleringar har gjort att det lönar sig för dåligt att bygga hyresrätter. De måste leva upp till höga standardkrav, de måste vara tillräckligt billiga.
Samtidigt är konkurrensen bland bolag som bygger och äger bostäder dålig, delvis på grund av vår reglerade arbetsmarknad. Det lönar sig inte att bygga hyresrätter, ergo byggs för få.
Det här vill regeringen nu ta krafttag emot, men givetvis inte genom att genomföra avregleringar.
Istället vill man tillsätta en ny utredning för att ”rätta till” de ganska små regelförenklingar som gjordes under Alliansen. Man vill ”höja hyresgästens ställning” mot hyresvärden, det vill säga den som hyr in sig i någon annans egendom ska få starkare rätt över denna egendom.
Några av de punkter som tas upp är frågan om ombyggnationer och upprustningar och villkor för andrahandsuthyrning.
I korthet kan det komma att innebära bland annat att jag som äger ett hyreshus inte kan rusta upp det om jag inte samtidigt får höja hyran. Ett väldigt starkt incitament att inte rusta upp med andra ord.
Författarna nämner att den som hyr ut i andra hand kanske inte borde kunna säga upp sin hyresgäst med för kort varsel, och så vidare. Den som äger huset eller lägenheten är ond, de som hyr in sig ska få mer inflytande.
Vad säger det om synen på äganderätt och brukanderätt? Om jag har ett hus, är jag då skyldig att upplåta boenden åt andra människor?
Synen på boendet som närmast en mänsklig rättighet bli märklig när den plötsligt i praktiken innebär att en person som äger något måste tjäna andra genom att erbjuda dem tillgång till det utan att få sätta egna villkor.
Det sorgligaste är dock att Johansson och Kaplan i sin artikel pratar om detta som om det är att göra bostadsmarknaden en tjänst. Vi behöver boenden för alla, därför är det bra att reglera. Det kommer bli precis tvärt om.
Mer regleringar ger ett mindre utbud ger längre köer ger svårare för nya att komma in. Som så ofta med socialdemokratisk politik föredrar man en charad där alla på insidan kan visa hur lyckliga de är samtidigt som en stor grupp ställs helt utanför och blir hänvisade till svartkontrakt och osäkerhet.
Så gör man ont genom att vilja visa sig allt för god.