Den gångna turistsommaren slog rekord och landsbygden är populär bland besökarna. Det är en glädjande trend som förhoppningsvis kommer att fortsätta. Inger Harlevi, ledare för det EU-finansierade Hansaprojektet, betonade i GT förra veckan att begreppet ”äkthet” har blivit allt viktigare i turistsammanhang:”Och för att upplevelsen att resa hit ska kännas mer äkta kan vi inte nöja oss med att marknadsföra Visby. Landsbygden spelade en viktig roll under Hansan och det ska märkas om man kommer hit som turist.”
En av mina käpphästar när det gäller texter på den här sidan är landsbygdsfrågor. Problem, utveckling, rättvis behandling och politiska löften och svek. En del debattörer anser att framtiden ser ljus ut för landsbygden och att utflyttningen från storstadsområdena sakta kommer att öka. En teori som även jag trott mycket på, men jag måste erkänna att tron ibland sviktar. Därför är det positivt med rapporterna om ökad landsbygdsturism, för med fler besökare kan också intresset och stödet för landet utanför städerna öka.
Många vill utnyttja landsbygden för rekreation och den används därför ofta i turistmarknadsföringen av Gotland, något som nu gett resultat i fler besökare. Men ska vi i framtiden ha en attraktiv landsbygd måste vi också skapa drägliga villkor för de fastboende.
Byggandet av kryssningskajen – till en kostnad av 250 – 300 miljoner kronor – är i stargroparna. Kostnaden kanske blir ännu högre, ingen vet bestämt ännu. Innan beslutet om detta gigantiska projekt togs i regionfullmäktige betonades att kajen inte bara hade stor betydelse för Visby, utan också för landsbygdsturismen. Var det sistnämnda bara en argumentation för att få acceptans över hela Gotland för bygget?
Ja man kan nästan tro det när olika förslag på besparingar nu börjar presenteras. Några av dem är direkta sabotage mot landsbygden. Ännu bara förslag, men signalerna är tillräckligt tydliga: För besparingar på några miljoner slår man undan benen för ett attraktivt och tryggt boende utanför Visby och därmed också möjligheterna för utökad landsbygdsturism. Sommarparadiset måste nämligen hållas igång även vintertid för att fungera.
Bland förslagen finns nedläggning av två brandvärn, neddragning av vägunderhåll och snöröjning, höjning av biljettpriset för kollektivtrafiken och även borttagande av vissa bussturer. Kostnaden för de aktuella brandvärnen i Garda och Dalhem – viktiga för trygghet och säkerhet – är till exempel runt 700 000 kronor per år, vilket motsvarar hälften av en chefstjänst i Rådhuset. Tidigare har det också konstaterats att det inte finns ekonomiskt utrymme för ambulans dygnet runt i Slite.
Nu får det banne mig vara nog, våra politiker måste sluta se befolkningen utanför Visby som ett kostsamt B-lag. Det krävs ekonomiska prioriteringar och inte bara visioner. För vem vill bosätta sig i en bygd där hot om försämringar ständigt är närvarande. Glöm inte: Sommarparadiset måste hållas igång även vintertid!