Att Gotland toppar gymnasiefrånvaron är inte bra. Men det är även viktigt att se till fler parametrar än enbart faktisk tid på plats.
Som Gotlands Tidningar igår, 20/7, på nyhetsplats kunde berätta har gotländska gymnasieelever högst frånvaro i hela landet.
Trenden håller för Gotlands del i sig för tredje året i rad, enligt CSN:s senaste statistik. Hela 195 elever fick det senaste mätta läsåret indraget studiestöd, vilket skapar ett procenttal på drygt 12 procent av gymnasieeleverna på ön. Detta medan riksnivån för samma gymnasiefrånvaro ligger något lägre med en notering på enbart 7,8 procent.
På sistone har regelverken kring frånvaro skärpts och denna förändringsprocess kan självklart ha ett finger med i spelet.
När hårdare krav sätts i bruk och rapporteringsdirektiven blir tydligare kan en möjlig effekt bli att frånvaro som funnits redan sedan tidigare också börjar synas på pränt.
Hur stor den faktiska förändringen är kan vara svårt att säga med definitiv säkerhet. Samtidigt talar frånvarosiffrorna sitt tydliga språk och åtgärder behövs.
En viktig del i det arbetet måste vara att söka svar på vilka skäl som ligger bakom den höga frånvaron.
Att elever stannar hemma eller hoppar över viss undervisning på grund av att de mår dåligt har Skolverket lyft, som nämndes i Gotlands Tidningar igår.
Ungas mående kan vara en del av en större problematik och ett medvetet arbete för att förebygga psykisk ohälsa är viktigt. Samtidigt nämns också andra skäl. Lockelsen i form av jobb vid sidan av kan till exempel hägra för ungdomar i färd med att ta steget in i vuxenlivet.
Extraknäck kan absolut göra eleven än mer förberedd för yrkeslivet, men att jobba i sådan omfattning att studieförmågan försämras kan aldrig vara acceptabelt. Den stora frågan är hur som helst om det alls är optimalt att mäta frånvaron med just dagens metod.
Gymnasieskolan är inte obligatorisk och att då kräva motprestationer är naturligt.
Men mer ett mer utvecklat rapporteringssystem borde eleven, eller vårdnadshavare i minderårigas fall, enklare kunna tydliggöra anledningen till att man är borta.
Även om det idag går att ansöka om att få vara borta borde det på ett mer lättillgängligt sätt gå att meddela anledning till frånvaron, även i efterhand. I tveksamma fall får man som vanligt visa på omständigheten som styrker den motiveringen man har lämnat, och en bedömning därefter göras.
En målsättning måste vara att så många som möjligt ska finnas på plats på lektionerna.
Har man åtagit sig en vidareutbildning medföljer vissa förväntningar.
I centrum behöver däremot alltid utbildningen i sig och dess resultat stå.
Låt oss titta på den statistik där Skolverket sammanställer andelen elever med examen från samtliga nationella gymnasieprogram läsåret 2014/2015. Gotlands skolor ligger där marginellt över snittet i genomströmning.
Det innebär inte att frånvaron inte är ett problem. Det är den. Men det visar på att flera aspekter är relevanta att ta in i helhetsbilden.
Med det sagt visar gårdagens artikel att skolorna på ön behöver ta krafftag både mot frånvaron i sig men också sökare djupare efter roten till problemen.