Akademiska hus heter ett statligt företag som bedriver en viktig verksamhet för den offentliga sektorn. Företaget äger ungefär 65 procent av de lokaler som universitet och högskolor behöver för sin utbildning och forskning.
Ett viktigt företag för en viktig del av vår gemensamma välfärd. Det finns dock något som skiljer ett företag som Akademiska hus från till exempel en liten fristående skola.
När det gäller Akademiska hus ropas inte på vinstförbud. Då är vinst något fint. Och när bolagets ägare mjölkar bolaget på 6,5 miljarder kronor i extrautdelning, pengar som hade användas till lägre hyror eller bättre lokaler, tycker inte S-MP-regeringen det är något fel. Det är nämligen i statens kassa som extrautdelningen hamnar.
Exemplet med Akademiska hus är också lärorikt för dem som önskar föra över diverse olika verksamheter till staten. Om staten får ansvaret får man räkna med större krav på att hyran ska generera avkastning och utdelning till ägaren.
Med ett statligt ansvar för sjukvården skulle vi till exempel riskera att få se att mer av vårdpengarna gick till hyror för att generera pengar till socialdemokratiska bidragshöjningar.
Akademiska hus är det senaste statliga bolag som i höst ska hålla extra bolagsstämma för att göra en extra utdelning till ägaren staten. Förra gången var det det SJ som delade ut 1,7 miljarder extra.
Bakgrunden är att staten agerar som vilken kapitalistisk storägare som helst, även när det gäller basservice till den egna verksamheten.
Detta synsätt är inte nytt, utan har delats av de senaste decenniernas regeringar.
Det kan dock finnas skäl att ifrågasätta skälen för ett sådant synsätt. Många av de lokaler som universitet och högskolor hyra av Akademiska hus är verksamhetsspecifika.
Det är därför svårt för universitet och högskolor att leta efter andra hyresvärdar.
Statliga verksamheter ska naturligtvis betala för sina lokaler.
Det är viktigt för att man ska hushålla med våra gemensamma resurser.
Det är viktigt att den som vill ha en ny föreläsningssal eller ett nytt laboratorium verkligen funderar över om det är en riktig prioritering.
Det är till och med acceptabelt att ägaren staten kan få en rimlig avkastning på det kapital som är bundet i olika statliga fastigheter.
I fallet med Akademiska hus har man dock varit tvungen att skriva upp värdet på fastigheterna för att få möjlighet att dela ut pengar.
En slutsats är dock helt klar. Är det så att Akademiska hus mjölkar våra lärosäten på så mycket hyra att staten, om än med lite bokföringsjonglerande, kan plocka ut 6,5 miljarder i extra utdelning kan man konstatera att en allt för stor del av forsknings- och utbildningsanslagen går till hyror.