Så var det dags igen.
Krav på att riksdagen ska erkänna ett folkmord.
Inte i den meningen att riksdagen skulle erkänna sig skyldig, utan att riksdagen ska slå fast att något skett. Som om riksdagen var något slags domstol.
Runt om i världen och genom historien har det genomförts oräkneliga grymheter. Folkgrupper har ställt sig mot varandra och hetsats att ge sig på andra folkgrupper.
Det mest kända, och än till denna dag det mest systematiska, var förföljelsen av judar under nazismens styre i Tyskland. Liknande händelser har skett också i modern tid. Rwanda, där över 800 000 personer på en kort tid mördades, är ett exempel.
Förintelsen av bland annat judar under andra världskriget ledde fram till Förenta nationernas konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord. Jean-Paul Akayesu, en lokal borgmästare från Rwanda, blev 1998 den förste som dömdes för brottet folkmord.
Det finns även andra händelser i historien och i nutid som kan betecknas som folkmord. Inte minst gäller det den systematiska förföljelsen av armenier under det Ottomanska imperiets sista tid. Händelserna uppmärksammades stort av samtiden och är en viktig bakgrund till att diskussionen om folkmord som begrepp överhuvudtaget uppstod.
Det har funnits en rörelse för att olika politiska organ ska erkänna, i meningen slå fast, att det var ett folkmord. I Sveriges riksdag röstades ett sådant erkännande igenom 2010. Då var det den dåvarande oppositionen, med stöd av enstaka röster från allianssidan, som röstade igenom beslutet.
Nu är riksdagen återigen inne på att uttala sig om vad som är folkmord och inte. Denna gång är det en kristdemokrat som vill att riksdagens erkänna att det Islamiska staten, IS, gör i Syrien och Irak är folkmord. Motionen fick stöd från Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och partiet Liberalerna.
Det är inte särskilt lämpligt att riksdagen ägnar sig åt vare sig historiska definitionsställningstaganden eller ingrepp i pågående eller framtida rättsprocesser.
Folkmord är ett specifikt brott enligt svensk lag. Det betyder att personer kan dömas för det i svensk domstol, även om brottet skett utanför landets gränser. Riksdagens uppgift är att stifta lagar. Sedan är det domstolar avgör om ett brott har begåtts, vilket brott det handlar om, vilka som är skyldiga och vad straffet ska bli.
Regeringen har, tillsammans med övriga EU, uppmanat säkerhetsrådet att hänskjuta situationen i Syrien till Internationella brottmålsdomstolen ICC. Det är den rätta vägen att gå – låta de politiska organen stifta lagat och låta domstolarna döma.
Denna fundamentala uppdelning mellan den lagstiftande och dömande makten behöver uppenbarligen vissa riksdagsledamöter få klart för sig.