Onsdagens partiledardebatt i riksdagen var den andra partiledardebatten på några dagar. Den kom väl inte att tillhöra de mest spännande, om än i ett ganska högt tonläge. Och som man kunde ana kom flyktingfrågan att ta en stor del av debattiden.
Jobbfrågan och klimatpolitiken kom upp. Dessutom hanns också regeringsfrågan med.
”Samarbetsregeringen” kallar den sig, Stefan Löfvens ministär. Av det märktes inte mycket i Löfvens inledningsanförande.
Han välkomnade visserligen inledningsvis de samtal som ska komma till vad gäller den akuta flyktingsituationen. ”Jag är beredd att lyssna på alla förslag. Politisk prestige får inte hindra”, var beskedet.
Men sedan var det slut på samförståndet. ”Nu är det början på vändningen. Det går inte att skattesänka sig till bättre järnvägsunderhåll”.
Ett replikskifte med Centerpartiets gruppledare, Anders W Jonsson, kom att handla om jobben.
”Medan regeringen duttar här och där så höjer den skatten för företagen. Storleksskillnaden mellan regeringens så kallade satsningar och skattehöjningar är förkrossande. Till företagen ger Stefan Löfven några miljoner och tar tillbaka miljarder”, sade Jonsson och fortsatte: ”Hur blir jobben fler av kraftiga skattehöjningar för landets jobbskapare? Jag har aldrig hört någon säga att det är alldeles för billigt att anställa folk”. Löfvens svar var svepande; satsningar på investeringar, export, utbildning.
Regeringsfrågan seglade upp halvvägs in i debatten när Jimmie Åkesson, SD, deklarerade att de i omröstningen om budgeten kommer att rösta på Moderaternas budgetförslag när deras eget budgetförslag fallit.
Han vill därmed sätta press på de mindre allianspartierna. Han passade dessutom på att yrka att riksdagen ska rikta en misstroendeförklaring mot finansminister Magdalena Andersson på grund av en lång rad av löftesbrott.
Visserligen ska inte budgetbeslutet i riksdagen tas förrän i december. Men Åkesson vill tydligen redan nu ta upp frågan och låta den leva resten av hösten.
Syftet är naturligtvis att försöka få det att framstå som att allianspartierna inte gör allt i sin makt för att avsätta regeringen.
Han vill få SD att framstå som det enda oppositionspartiet.
Här finns all anledning för allianspartierna att ha is i magen och inte låta sig dras med. Det är först den dag man är beredd att ta ett nyval som man kan agera. ”Riksdagen är inget sällskapsspel”, sade Centerpartiets Anders W Jonsson, vilket var ett bra sätt att beskriva det parlamentariska läget.
Så länge Löfven talar om ”samarbetsregeringen”, men agerar precis tvärtom så kommer läget i riksdagen att vara oförändrat.
Egentligen borde det vara ett ypperligt läge för att göra upp i riksdagens utskott.
Men det är väl att hoppas på för mycket.