Alla har åsikter. Så även rikspolischef Dan Eliasson. Men att uttala sig alltför partipolitiskt är problematiskt.
Generaldirektörer och andra tillsatta ämbetsmän har en lite speciell roll. Visserligen är det bland dessa vanligt med ett förflutet inom den politiska hetluften.
På det planet vore det svårt att bortse från att en viss politisk tillhörighet faktiskt existerar.
Uppgiften att sköta offentliga förvaltningar innebär dock en helt annan uppgift än att verka som opinionsbildande politiker.
Innan Dan Eliasson påbörjade myndighetskarriär var han aktiv socialdemokrat och har bland annat en bakgrund som statssekretare åt före detta justitieministern Thomas Bodström (S).
Därefter har han bland annat varit chef för Migrationsverket och generaldirektör på Försäkringskassan.
Eliasson är alltså långtifrån nykomling utan kan förväntas ha god känsla för vilka avgränsningar politikens värld respektive förvaltningsområdet borde innebära.
Ändå har han mer än en gång uppmärksammats för politiska uttalanden, som inte handlat om polis- eller rättsfrågor - utan varit rent partipolitiserade.
När Eliasson var ansvarig för Försäkringskassan uttryckte han att ”kräks” av Jimmie Åkesson (Sd) och så sent som under Almedalsveckan i år sa att han kommer avgå om Åkesson blir statsminister.
Av en politiker eller opinionsbildare hade uttalanden i linje med dessa kunnat vara varit en del av den dagliga, politiska livet.
Det är naturligt att den politiska debatten präglas av hårda och tydliga ord.
Men som ansvarig för Sveriges polisverksamhet är det inte vare sig en politiker eller privatperson som resonerar, det är en myndighetschef för självaste polisverksamheten i landet.
I torsdags gick Eliassons chef, justitieminister Morgan Johansson (S), ut och stöttade för att inte säga uppmuntrade Eliasson i frågan.
Oavsett vad man tycker om Eliassons åsikter i sak är det problematiskt när en person med denna befattning så fritt och uttalat ger sig in i partipolitiken.
Att myndighetsföreträdare diskuterar eller till och med har uppfattningar inom sitt sakområde är inga konstigheter.
Däremot sätter debattinlägg som just rör rent partipolitiska preferenser nya prejudikat i svensk offentlighet.
I gårdagens Expressen menade statsvetarprofessorn Ulf Bjereld, även adjungerad VU-ledamot i S, att situationen är helt ny.
- Att myndighetschefer ska sätta betyg på politiska partier är förstår orimligt,
Han utvecklade även till tidningen med att konstaterade att situationen med Sverigedemokraterna skapat nya frågor när det gäller tjänstemäns möjligheter till uttalalnden.
Igår meddelade särskilda åklagarkammaren att inget tjänstefel har gjorts. En rent juridisk beömning visar alltså på att inget snedsteg har gjorts.
Men även om det Eliasson gör inte i formell mening inte skulle vara fel förskjuts gränserna mellan politik och dess förvaltning på ett sätt som inte är av godo. De två trots allt olika rollerna måste kunna hållas isär.
Som rent konstitutionell viktig fråga är det viktigt att hålla gränsen.
Vad som egentligen kan och böras sägas som företrädare för inte regeringen utan själva dess verkställande myndighetsutövning är ingen självklar fråga, vilket den här situationen med tydlighet visar på.
Vad för framtida ställningstaganden från statliga tungviktare öppnar Morgan Johanssons uppbackning upp för?