Vapenpolitiken har blivit allt mer het i Sverige under den senaste tiden i och med det eskalerade gängvåldet i de sydsvenska storstadsområdena. Är det inte handeldvapen så är det handgranater inblandade. Förbudsivrarna gnuggar händerna och talar högt och brett om att det nu minsann ska bli ordning på torpet. Enligt dessa är det givetvis de legala vapenägarna som ska begränsas och den lagstiftning som finns kring deras vapen som ska skärpas.
Tyvärr talas det samtidigt förvånande lite om att skärpa gränskontroller och eventuella påföljder vid illegalt vapeninnehav, vilket är det första som politiker och tjänstemän borde tänka på. Det går inte att vara hårdhänt i ena handen för att sedan se mellan fingrarna med den andra om man vill driva en trovärdig vapenpolitik. Eller för den delen en avskräckande sådan för de brottslingar som ännu inte skaffat sig ett automatvapen från exempelvis Baltikum.
Jag var själv inblandad i att starta en debatt som skakade om jakt- och skyttesverige i mitten av februari i och med en debattartikel i Svensk Jakt, Svenska Jägareförbundets medlemstidning. Debattartikeln handlade om att Svenska Jägareförbundets vapenpolicy var, och till dags dato fortfarande är, otidsenlig. En vapenpolicy som man nu på senare tid valt att påbörja en revidering av. Hur den kommer att se ut vet dock enbart de inblandade tjänstemännen och experterna än så länge. Jag hoppas att Sveriges största jägareförbund i fortsättningen inte ägnar sig åt godtyckligt tyckande kring vapnens utseende, utan snarare låter Naturvårdsverket begränsa detta i och med sina föreskrifter. Något som förbundet borde gjort från början.
Oavsett om det hela kan ses som en väldigt intern fråga för de svenska vapenägarna är det viktigt att även de som inte äger ett skjutvapen deltar i debatten. Inte minst då det är just åsikterna från desamma som Svenska Jägareförbundet verkar vara rädda för. Vi bör debattera vapenpolitiken för att sprida kunskaperna om det legala vapenägandet och för att liberalisera de svenska vapenlagarna något.
Det råder i dagsläget ett allmänt förbud mot att äga vapen i landet, som tur är. Förbudet kan dock upphävas genom att polismyndigheten godkänner den sökande genom ett licensärende så att den kan bli vapenägare. Men det är även just förbudet som hela problematiken byggts upp på.
De som legalt äger ett jakt- eller målskyttevapen har genom licensansökan gått igenom straffregistret, men även förpliktigat sig att inte göra några grövre lagöverträdelser. Om vapenägaren bryter mot lagen genom ett tillräckligt grovt brott kan hen förlora rätten att inneha skjutvapnet. Även detta är någonting som är självklart, en brottsling ska inte få förtroendet att äga ett vapen. Därutöver tycker jag att det också bör vara fler vapenamnestier i landet, men inte en generell. Buset ska få en straffpåföljd istället för att bara kunna lämna ifrån sig vapnet till polismannen om sådant uppdagas. Det är därmed helt klart på tiden att inte ägna sig åt känslor och ideologiskt blindhet i vapendiskussionen, utan snarare hålla sig till objektiv statistik och fakta kring det svenska legala vapenägandet.