Vapenexport är ett känsligt ämne. När det rör sig om utrustning som används vid konflikter verkar den annars abstrakta idén om våldsverkan bli plågsamt konkretiserad för många. Samtidigt är det ofrånkomligt att den industri Sverige sedan länge framgångsrikt bedriver renderar ett mycket viktigt kapital för staten. Dessutom innebär verksamheten en betydande förutsättning för själva det svenska försvaret som sådant.
Hur kombinerar vi då så bra näringsmässiga förutsättningar som möjligt med ett någorlunda rent samvete på det etiska planet?
Regeringen presenterade förra veckan, efter en tids förhandlingar med de borgerliga, en uppgörelse som tycks vara tänkt att ersätta en polariserad debatt med mer långsiktiga principer.
På en presskonferens den 26 juni meddelades att ett slags demokratiskala ska införlivas, där chanserna till handel med Sverige i någon mån blir avhängig denna.
En brasklapp blir att handel kan genomföras ändå om det av andra skäl bedöms som lämpligt eller nödvändigt. Vid tillfället sittande regering får alltså fortfarande förhållandevis fria händer.
Redan i dag består processen med vapenhandel av flera steg och olika parametrar om tilltänkta landets status och tänkbara effekter av handeln vägs in. Skillnaden blir att demokratinivå hos potentiella handelspartners nu erkänns ett större principiellt värde.
Exakt hur hårt skärpningen slår mot svensk industri är svårt att spekulera i. Renodlade diktaturer utgör dock en rätt liten del av de vi handlar med i sammanhanget. Det positiva för industrins del är att en annan typ av långsiktighet nu kan bli aktuell.
Med tydliga förhållningssätt som å ena sidan trycker hårdare på vikten av demokrati och å andra sidan ger sittande regering visst handlingsutrymme kan spelplanen nu bli mer överblickbar även framåt.
Under de senaste åren har ropen på hårdare krav duggat tätt. För att uttrycka det mer rättframt: krav på totalt upphörande av all vapenhandel med vissa länder har inte varit ovanliga. Det kan verka frestande, men principiellt viktigt blir att tydliga och rättvisa utgångspunkter finns.
Just demokratikriterium har lhursomhelst änge varit på agendan och i samband med regeringens pressträff i måndags förra veckan menade Isabella Lövin (Mp) just att ett sådant nu införs.
– Det är väldigt bra, vi är det första landet i världen som inför ett demokratikriterium, sade hon stolt till Tv4. Språkröret tillika vice statsministern fick det att låta som en dramatisk förändring. I själva verket utgör handeln med diktaturer dock bara en mindre del och det så kallade kriteriet utgör, som tidigare nämnt, ingen absolut gräns som säger stopp för affärer. Det är viktigt att ha med sig.
Få politiska frågor är lika emotionellt laddade som vapenindustrin och det är av förståeliga skäl.
Överenskommelsen kan nu visa sig bra väg framåt i form av en kompromiss som inte slår alltför hårt mot industrin men samtidigt betonar de mer moraliska dimensionerna.
Vapen och övrig krigsmateriel är inte vilka varor som helst.