Valet till Europaparlamentet är nu över. Riktigt hur EU:s nya ledning kommer att se ut vet vi inte än, men vi vet att de kommer att möta svåra utmaningar.
Nyligen kom OECD med en rapport som pekade på oroande tendenser: ”Handel och investeringar har bromsat in kraftigt, i synnerhet i Europa och Asien.
Företagens och hushållens förtroende har vacklat och produktionen i tillverkningsindustrin sjunker”.
Pågående handelskonflikter spelar en stor roll, men skulle situationen utvecklas till ett fullskaligt handelskrig mellan USA och Kina, kan det snabbt bli mycket värre.
Vi hotas inte bara av handelskrig utan också av militära konflikter. Krossandet av IS försök att etablera en sunniarabisk stat i Syrien och norra Irak, skapade ingen stabilitet i Mellanöstern.
Utgången innebar en stärkt ställning för Iran och närstående shiitiska regimer och miliser. Något som USA:s viktigaste allierade i regionen; Israel och Saudiarabien, upplever som ett hot. När USA lämnade kärnenergiavtalet med Iran och trappade upp sanktionerna mot landet, gick avspänningen i Irans relationer med väst över i sin motsats. En militär uppladdning pågår nu i Persiska viken och Hormuzsundet.
Spänningen ökar även i Ostasien. USA:s försök att skapa en ny relation till Nordkorea verkar ha misslyckats. Dessutom kommer motsättningarna mellan USA och Kina också till uttryck i mer militära maktdemonstrationer i Sydkinesiska sjön och sundet mellan Taiwan och Kina.
Jordskredssegern för Narendra Modis hindunationalistiska BJP i Indien, väcker också en del farhågor.
Modi har utlovat en större indisk plats i världspolitiken, och frågan är nu om detta påverkar de alltid konfliktfyllda relationerna mellan Indien och Pakistan och, kanske ännu farligare, mellan Indien och Kina.
Till dessa akuta kriser kommer mer permanenta utmaningar som klimat och miljö, de globala ekonomiska klyftorna och migrationen. Att styra EU-skutan i denna stormiga omvärld vore mindre svårt om unionen stod enad inåt.
Men de inre utmaningarna verkar lika stora som de yttre. Theresa Mays avgång gör att risken för en hård Brexit ökat kraftigt.
Vad detta innebär för ekonomi och politik, i Europa som globalt, är svårt att överblicka. Det försämrade samarbetsklimatet inom EU gör inte saken bättre.
EU:s splittring är i hög grad ideologisk. Ska EU:s politik och utveckling präglas av globalt samarbete, solidaritet och framtidstro? Eller av ängslig nationalegoism och kortsiktigt egenintresse?
Vi ser hur många högerpopulistiska partier ökade starkt nu i valet, om än mindre än vad en del förutspått. Men också många gröna och liberala partier har haft framgångar. Polariseringen är tydlig.
Nu hänger mycket på hur de traditionella, ofta ganska illa tilltygade partierna, kommer att ställa sig. Kanske kan man hoppas på en Greta-effekt också i EU-politiken.