Att vara en god konsument är en hinderbana där gränsen mellan rätt och fel är en ständig balansgång.
Ofta tuggar vi snabbt i oss de lätta lösningarna, för att sedan inse hur lätt kanske inte var ett helt bra val trots allt. I den aktuella debatten kring vad och hur vi bör äta, finns ofta en brist på tillräcklig information och insikt. Inte minst när det gäller fisk.
Enligt siffror från Landsbygdsnätverket produceras cirka 30 procent av den fisk vi äter i Sverige. Resterande sjuttio procent består av import, vilket i sig inte är ett problem.
Målet är att verka på en fri marknad. De handelsavtal vi har slutit ger oss möjlighet att ställa krav på produktion och genom det bidra till positiv utveckling. Det negativa i dagens läge är dock att den utvecklingen inte sker snabbt nog. Det berör utfiske av våra hav, men också fiskodling.
I många fall ger ovarlig odling av fisk förödande konsekvenser. Det mest aktuella exemplet är de öppna systemen med odlingskassar i Norge, där rapporter visar på stora problem.
Hög dödlighet, osäkra läckage av kemikalier och påverkan på naturliga ekosystem är några. Trots det är den norska produktionen ett gott alternativ i sin genre.
Från andra delar av världen kommer till exempel ständiga redogörelser för hur man i liknande system som de norska använder sig av höga doser antibiotika, istället för att säkerställa en god djurvälfärd.
Ser man till inhemsk odling, håller vår produktion hög standard i jämförelse med resten av världen. Majoriteten av den odlade fisken skulle trots det kunna produceras på ett ännu bättre sätt för att möta kraven på en hållbar produktion.
I det ökande anläggandet av akvakulturer på land kan man se en positiv trend, som fler borde haka på.
Vid de fall de använder sig av grön energi, är fisken från dessa anläggningar den absolut mest hållbart producerade man kan hitta på marknaden. Slutna system ger mindre utsatthet för sjukdomar, vilket ger friskare bestånd. Slutna system riskerar inte rymningar och därför lägre påverkan på naturliga ekosystem.
Med rätt val av foder och samodling med växter, ser detta ut att vara vägen framåt. Det är enkelt att anlägga, resurseffektivt och håller ofta god djurvälfärd. Att systemen sprider sig och nu finns på flera platser i välden är bara början på en god utveckling. Hållbar fiskodling har nämligen potential att finnas i alla länder.
Enligt Livsmedelsverkets rekommendationer bör vi äta fisk två till tre gånger i veckan, för en varierad och balanserad kost. Frågan jag ofta ställer mig är hur man ska välja fisk utifrån klimat- och miljösynpunkter.
Åter till hinderbanan, att välja rätt fisk är ett snärjigt beslut. Inte ens odlad fisk har alltid ryggen fri, när sanningen ska fram.
Trots det är inte fisk en proteinkälla som direkt bör avfärdas. Fiskars goda förmåga att omvandla energi är en faktor vi vill kunna utnyttja i omställningen till ett hållbart samhälle. Vi måste bara se till att välja rätt fisk.