Uttrycket aktivism klingar illa i mångas öron. Vad som är viktigt att inte glömma är dess bidrag till våra samhällen. Utan aktivism, hade de kunnat se väldigt annorlunda ut.
Med facit i hand vet vi att aktivismen inte alltid har landat rätt. Det gör den inte nu heller. De fasansfulla handlingar och hot som riktas mot lantbrukare runt om i Sverige och världen är bara ett bevis på det.
Det får där emot inte lov att skrämma oss till att välja bort aktivismen helt. Nyanser är såra att se, speciellt när rädsla och oro färgar oss, men är otroligt viktiga att hålla kvar vid. Aktivism är inte alltid dåligt, utan kan bidra till positiv utveckling.
Gotland har genom tiderna fått sin bestämda dos aktivism, inte minst i rösträttskämpen Caroline Benedicks Bruce.
Under det tidiga 1900-talet var hon en aktiv förespråkare för kvinnors rätt att rösta, aktiv inte bara här på ön utan även på fastlandet genom föreningen för kvinnans politiska rösträtt, FKPR. Idag är hon en lokal hjälte, inte minst hyllad genom sin bild på årets Almedalsprogram.
Man brukar säga att den svenska demokratin föddes när kvinnor fick rösträtt i maj 1919, efter en lång process. Den kamp som aktivister utförde då ses idag på positivt, men ansågs vid tiden vara radikal.
Den ovilja och motstånd som kvinnokampen mötte, har många liknande processer mött. Vad vi ser tillbaka på som stora framsteg eller viktiga ställningstaganden, har inte alltid setts på med blida ögon.
De hjälpaktioner som samordnades under världskrigen, motståndet mot apartheid eller kampen mot segregering är ytterligare sådana exempel.
Var tid har sin egen form av aktivism. Ett aktuellt exempel är Greta Thunbergs kamp mot klimat- och miljöförstöring. Fridays for future, som den globala aktionen kallas, är ett typiskt fall på vad man kan uträtta genom aktivism. Man kan tycka att åsikterna är radikala eller att hon som ett barn får för mycket utrymme, men poängen är att det fungerar. Hon samlar människor, för att de ska verka mot ett gemensamt mål.
Ytterligare ett aktuellt fall är Me-too, där kvinnor runt om i världen stod upp och sade nej till alla de kränkande handlingar de utsatts för.
I ett samhälle som tror på människan, åsiktsfrihet och delaktighet måste utrymmet finnas för aktivism. Det måste samtidigt sätta tydliga gränser gränsen för när aktivismen tar sig för stora friheter.
Hot och trakasserier kan inte vara en del av det utrymmet och det måste samhället vara tydlig med. Sker aktivismen inom lagens ramar, får vi där emot inte vara rädda för vad den kan åstadkomma.
Oavsett om det handlar om jämställdhet, fred eller klimat så går aktivismens meritlista inte att sopa under mattan. Historien visar att har vi mycket att tacka den för. Nästa steg är att bygga trygga ramar för dess plats i framtiden.
Förmågan som många aktivistiska rörelser har är viktigt att vara uppmärksam inför. Är rörelsen stark nog, kan de snabbt förändra spelplanen. Inte helt sällan till det bättre.