I USA brukar de val som hålls mitt i presidentperioden vara en tuff prövning för presidentens parti och det är inte ovanligt att det blir en rejäl förlust. Så kommer det nog att bli i år också.
Valet gäller alla representanthusets 435 ledamöter och en tredjedel av senatens 100 ledamöter. Dessutom sker ett stort antal val på delstatsnivå.
I mellanårsvalet 1994, när Bill Clinton varit president i två år, vann Republikanerna 54 mandat från Demokraterna – en rejäl smäll för Clinton och Demokraterna. Ännu sämre gick det för Obama 2010, då Demokraterna förlorade hela 63 mandat till Republikanerna.
Normalt är förändringarna dock mindre. Under George W Bush andra presidentperiod tappade Republikanerna till exempel 30 mandat. I George W Bush första mellanårsval, 2002, ökade Republikanerna till och med sitt stöd. Det är dock ytterst ovanligt att presidentens parti får ökad stöd i mellanårsvalen.
När det gäller senaten finns det faktiskt en del som talar till Republikanernas fördel. Av de 33 mandat som ska väljas innehas 24 i dag av demokrater, bara nio av republikaner.
Det betyder att det krävs väldigt mycket för att Demokraterna ska få majoritet i senaten och att det, trots att det är ett mellanårsval, inte kan uteslutas att de till och med tappar något mandat.
Även när det gäller valet till representanthuset har republikanerna en fördel i hur valkretsarna är konstruerade. Eftersom det handlar om majoritetsval i enmansvalkretsar spelar det ingen roll om man vinner stort eller väldigt knappt.
En hel del ansträngningar görs runt om i USA för att anpassa valkretsarna för att gynna det egna partiet och de som har haft störst möjlighet att göra detta är Republikanerna. Demokraterna behöver därför ett stort övertag i totala andelen röster nationellt för att få majoritet i representanthuset.
Något som också talar till Republikanerna fördel är den amerikanska ekonomin, som går väldigt bra. Det borde normalt göra väljarkåren betydligt mer positivt inställd till det parti som styr i Vita huset och har majoritet i kongressens båda kamrar.
Men det finns också det som motverkar detta.
Presidentens låga förtroendesiffror och konstanta förmåga att få den politiska debatten att handla om hans senaste utbrott på Twitter istället för ekonomin till exempel. Det mesta tyder på att det blir ett rejält nederlag för Republikanerna den 6 november, även om de nog klarar att behålla kontrollen över senaten.
Tidigare presidenter som varit med om nederlag i mellanårsvalen har varit tydliga med att de förstått väljarnas budskap och erkänt att de faktiskt förlorat.
Det ska vi nog inte förvänta oss nu. Oavsett hur det går i valet så kommer Donald Trump att utropa sig till segrare – sedan kan möjligen det Republikanska partiet ha förlorat.